Vad jag faller för...

Min vän Rikard är så söt - han gör bort sig jämt - och står för det - det faller jag för.
(Fru Palm behöver dock inte oroa sig - Rikard och jag är bara vänner.)

Programmet Robins är rätt trist - men inslaget med Rikard är kul - han kommer in efter ca 17 minuter och 40 sek - gå dit direkt:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=824043

Sen kommer ett fullständigt meningslöst så kallat skämt om dyslektiker.
Jag är ingen royalist - men det bästa med kungen är att han har dyslexi - att han också har fel och brister, det gör honom till en människa.

Rikard bjuder på sig själv och sina klavertramp. Vad bjuder programledaren på? Andras klavertramp. Lyteskomik är kul om man har ett kärleksfullt förhållande till det. Inte om man har programledarens von oben-perspektiv.

Ska man skämta om funktionshindrade, så ska man helst vara funktionshindrad själv - eller riktigt skicklig och kärleksfull - som grabbarna i Monty Python. De sparkar åt alla håll.

Jag gillar när Jesper Odelberg - den cp-skadade sit down komikern driver med sig själv.
Hade helst haft med inslaget från Släng dig i brunnen när han berättar om sitt besök på arbetsförmedlingen, eller det om sushirestaurangen - men hittade dem inte.
Det norska TV-programmet Rikets röst får ersätta önskeinslagen. Jesper skickas ut i olika yrkesroller. Denna gång som tatuerare:




I ett annat inslag frågar programledaren honom om han har många beundrare.
- Oh, ja svarar Jesper. Jag har skrivit autografer i flera timmar.
- Hur många blev det? frågar programledaren.
- Två stycken.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Navn
Husk meg ?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL for dette innlegget:
http://blogsoft.no/trackback/ping/5439761