LenaK ska snart somna...

Jag håller som sagt på att flytta över material till min nya blogg
http://letaguldkorn.wordpress.com/

Men så upptäckte jag att den var för estetisk för vissa inlägg - så nu har jag skapat ytterligare en wordpressblogg för övriga inlägg:
http://kronbergskrattarochler.wordpress.com

Är i färd med att exportera material härifrån och dit... och dit...


och när jag är färdig ska LenaK få vila i frid...


Lisa Lampanelli


Livs ord

image288
Liv Strömquist

Bortkastad tid

image285

Här hemma kan man inte se några spår av bortkastad tid...



Fast så här illa är det ändå inte:



image286

Jag har nämligen musen på vänster sida - och så röker jag inte...


Dessutom är mitt tangentbord svart.

Och när forniterna* fullständigt tagit makten över tangentbordet så ska jag göra mig själv en snygg väska av tangenterna - en väska som jag kanske kan sälja för 70.000 och så kan jag köpa en bil - där växellådan och alla dörrar fungerar...

image287


Väskan kan beställas här.



* Om forniter - de uppträdde i Stephen Kings andra novellsamling Skeleton crew  från 1985 - i novellen "The Ballad of the Flexible Bullet"

"The Ballad of the Flexible Bullet" is quite different from most of King's other short stories. It is not horror, but neither is it completely realistic. The story concerns a paranoid writer who believes that a "Fornit" inhabits his typewriter to help him write. His editor, humoring him, goes along with the idea and says that he has a Fornit too. Soon, the editor, who has begun to drink heavily, begins finding messages on his typewriter from his Fornit when he wakes up from his periodic blackouts. The last message warns him that the writer's Fornit is about to be killed. When the writer hears this warning, he buys a gun to protect his Fornit but ends up killing himself after he watches his Fornit die. The flexible bullet of the title is madness; it kills just as surely as a lead bullet does, but in an unpredictable way. The story walks a neat tightrope between dismissing the Fornits as products of a deranged mind and admitting their existence: The writer's wife wonders if madness is catching when she thinks she hears the dying screams of the Fornit from inside the typewriter.

Sedan avslöjas slutet på dramat - så den som själv vill läsa novellen ska inte söka på sidan jag länkat till.

Texten från denna sida.

Frans Hals var ju bara en kvinna...

Jag har skrivit ett nytt inlägg i min nya estetiska blogg; http://letaguldkorn.wordpress.com/ som är så tjusig att jag bara kan publicera matchande inlägg där.

Är lite irriterad på teater Insite - som skapar en affisch som inte alls stämmer med designen på min blogg...

Blå..!

Funderade på att färga om den i photoshop...

Nåja - bloggen överlevde mitt estetiska klavertramp och har nu belönats med något som bättre passar den - lite holländskt 1600-tal.

image284
Flöjtspelande gosse - ca 1635. Tillhör Nationalmuseet i Stockholm och är målad av...?

Lite skryt

Jag har fått ett inlägg publicerad på en av Sveriges roligaste bloggar - Konsum.

...och en massa cred - kanske mer för min arbetskamrats modiga handling än för min fantastiska litterära talang - men ändå...
Kul är det.

Kan läsas här.

...och vad vill djuren?



Visst har vi det bra här på zoo - men...

Vi vill inte klaga - men...

De tar ju hand om oss och så...

But I need a space, and I need a fresh meat.
Back in Brazil, where I came from we had a space...

Tack Clas för tipset...

Vilken Disney-karaktär är du?

Långben
Gjorde testet en gång i vintras - samma svar - så då stämmer det väl...

image283

You scored as Goofy


Your alter ego is Goofy! You are fun and great to be around, and you are always willing to help others. You aren't worried about embarrassing yourself, so you are one who is more willing to try new things.





Goofy

 
94%

Sleeping Beauty

 
75%

Cinderella

 
75%

Peter Pan

 
63%

The Beast

 
56%

Donald Duck

 
44%

Pinocchio

 
38%

Snow White

 
38%

Ariel

 
31%

Cruella De Ville

 
19%


Du kan göra testet här.

Tourettes!

Här är en människa till som driver med sig själv - jag faller som en fura - medan tårarna trillar och  jag har ont i magen av skrattkramp...

http://quantrill.blogspot.com/2007/04/tourettes.html

Vad jag faller för...

Min vän Rikard är så söt - han gör bort sig jämt - och står för det - det faller jag för.
(Fru Palm behöver dock inte oroa sig - Rikard och jag är bara vänner.)

Programmet Robins är rätt trist - men inslaget med Rikard är kul - han kommer in efter ca 17 minuter och 40 sek - gå dit direkt:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=824043

Sen kommer ett fullständigt meningslöst så kallat skämt om dyslektiker.
Jag är ingen royalist - men det bästa med kungen är att han har dyslexi - att han också har fel och brister, det gör honom till en människa.

Rikard bjuder på sig själv och sina klavertramp. Vad bjuder programledaren på? Andras klavertramp. Lyteskomik är kul om man har ett kärleksfullt förhållande till det. Inte om man har programledarens von oben-perspektiv.

Ska man skämta om funktionshindrade, så ska man helst vara funktionshindrad själv - eller riktigt skicklig och kärleksfull - som grabbarna i Monty Python. De sparkar åt alla håll.

Jag gillar när Jesper Odelberg - den cp-skadade sit down komikern driver med sig själv.
Hade helst haft med inslaget från Släng dig i brunnen när han berättar om sitt besök på arbetsförmedlingen, eller det om sushirestaurangen - men hittade dem inte.
Det norska TV-programmet Rikets röst får ersätta önskeinslagen. Jesper skickas ut i olika yrkesroller. Denna gång som tatuerare:




I ett annat inslag frågar programledaren honom om han har många beundrare.
- Oh, ja svarar Jesper. Jag har skrivit autografer i flera timmar.
- Hur många blev det? frågar programledaren.
- Två stycken.

Yrkesvägledning

När människor i din närhet börjar ägna mer tid åt fåniga tester - så kan du misstänka att de har förbannat mycket att göra - och bara försöker smita undan sitt ansvar...

Appropå det - jag gjorde förresten ett litet test...

"Vilket yrke passar dig?"

Nu vet jag vad jag ska göra när jag blir stor:

Turism
Internationellt

Du är född fixare, med ett sinne för både detaljerna och helheten. Många skulle påstå att du är något av en trivselfascist, eftersom du brinner för att se till att alla är med på tåget och har roligt och riktigt trivs. Serviceminded är ett mildare uttryck för detta personlighetsdrag som karaktäriserar dig. Dessutom tycker du att människor är superkul. Du har så klart massvis med kontakter, vänner och bekanta. Och det är förstås människor och service du bör jobba med. Så vad faller sig mer naturligt än att söka sig till yrken inom turism för din del? Oavsett om du hamnar i Sverige eller utomlands kommer roligheter och galna upptåg alltid att prägla din tillvaro.

Testet

Jag visste det hela tiden!!

Jag har gjort det här  testet.

Kolla hur gammal du är egentligen.

Jag är 28,9 år - jag visste det hela tiden....


Din ålder borde vara 28.9 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
Hörru! det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med pojkvännen eller skaffa bil? försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck.
 
Tips på saker att göra för att få mer poäng
  • Köpa bil.
  • Köpa hus.
  • Åka till Kina
  • Anordna vinprovning för dina vänner.
  • Börja dricka Gourmetkaffe.
  • Skaffa barn
  • Fixa dig ett riktigt jobb.
  • Gift dig
  • Fixa ett ICA-kort, det är smidigt och du spar pengar.


Fast bil och barn har jag ju redan - vad är det jag gör som drar ner åldern så förskräckligt?

Ska man ta hand om barnen och tanka bilen också?

Min nya blogg...

Har blivit så estetisk och gammeldags, att det är svårt att posta lite vadsomhelst där.

Kanske ska starta fler Wordpress-bloggar...

Men jag gillade ju blandningen här, blandingen mellan högt och lågt.

Svårt.

Ett riktigt knivigt i-landsproblem....

Har jag sagt att jag gillar Magnus Betnér?


Vi flyttar

Vi - det vill säga mig, me and moi.

Vi flyttar från Bloggsoft till Wordpress.

 

Inte vet vi om det blir bättre. Kanske längtar vi tillbaks.

Här har vi bott i ett år. Flyttade in den 1 maj 2006.

Skrev inte så mycket i början.

Fick upp farten i vintras.

        

Vår nya adress blir http://letaguldkorn.wordpress.com/

 

Flyttlådor packas just nu. Vi tänker ta med oss de artiklar vi värderar och som ännu har aktualitet.

Kommentarerna måste vi tyvärr lämna kvar.

Men nätarkeologerna ska ju ha något att forska i de också.

Magnus Betnér på Stureplan

Många bloggar har skvaller, ute/inne-listor och mode som tema.

Här är mitt bidrag - Betnér rapporterar från Stureplan.

Sen återgår jag till det som är intressant: konst, historia, vetenskap och äventyr...






Förövrigt vill jag inlemma Betnér till min ihopadopterade familj.
Välkommen Magnus - du kan sätta dig på kökssoffan hos Bosse bildoktorn samt Pettson och Findus - i mitt jättekök. 
De dricker surt kokkaffe (Pettsons kaffe) och äter smuliga mandelkubbar (Bosses kubbar från kondiset i Flen).
Så mysigt vi har det.


Tack Schyffert för Betnér på Stureplan.

To my undead female mage son...

...om han någonsin skaffar utresevisum från WOW, hittar en varelse att flyga på, en zeppelinare, eller en port - så att han komma hem och prata med sin kära mor...



Hittade tyvärr bara male undead, tauron.





och så mupp-originalet...

ABBA - The Visitors

image232
I väntan på Benny. Stikkan Andersson till vänster i bild.




Jag har arbetat på Julius Kronbergs ateljé på Skansen varje sommar sedan 1985.

Bland besökarna finns alltid ABBA-fans som kommer för att se ateljén.

Vid den senaste Eurovisionschlagerfestivalen kom många ABBA-fans.

Varför?



image230

 

ABBA:s sista skiva; "The Visitors" spelades in 1981. Rune Söderqvist, som var ABBA:s album-designer fick inte veta vad skivan skulle heta, när den skulle designas.

Men han visste att en låt hette "Like an angel passing through my room"

Rune Söderqvist letade alltså upp en miljö med änglar.

 

I Julius Kronbergs ateljé hittade han Eros - som visserligen är kärlekens gud i den grekiska mytologin - men eftersom han är försedd med vingar så får han passera som ängel.

Fotot togs som sagt 1981, då gruppen var på väg att lösas upp.

Medlemmarna i gruppen ser inte så glada och kärleksfulla ut längre. Eros närvaro till trots.




image231
Singeln har inte samma foto på omslaget som LP:n

 

ABBA-fanclub är särskilt starka i Australien, men det finns även många fans i Tyskland och Holland.

 

De blir alltid så oerhört glada när de äntligen kommer till ateljén.

Man hör dem på långt håll, hur de suckar när de närmar sig huset, hur de tystnar när de går uppför trappan och hur de nästan svimmar när de kommer in.

Jag frågar ofta om de är ABBA-fans, innan de hunnit säga något och de blir alltid lika förvånade.

- How did you know..?


image233
Foto: LenaK - här utan vare sig ABBA eller deras fans



 

 Jag brukar hjälpa dem att få ett foto där de poserar som ABBA.



 

De är verkligen som moderna pilgrimer. Synd att jag inte har pilgrimsmusslor att sälja i ateljén. Jag hade kunna bli rik.

Jag har inte ens vykort till salu. För övrigt får jag inte sälja någonting i ateljén - men Skansen hade kunnat ha det till försäljning i sina butiker.
Men de satsar numera på vykort med söta kattungar, flygfoton över Stockholm samt kungafamiljen.

De gamla byggnaderna lyser med sin frånvaro bland Skansens upptryckta vykort.




image234
Vykort från 1922 - här med originalmattan - numera på evig konservering






Vykort från Kronbergs ateljé har inte funnits sedan 1922, då ateljén kom till Skansen. Det var Wilhelmina von Hallwyl som såg till att ateljén kom dit och att Skansen lät trycka upp vykort med två olika motiv från ateljén.

Märkligt att man inte värderar sina hus bättre.

Vykort är den bästa PR de kan få. Dessutom betalar folk för att få sprida reklam om Skansen.
En söt kattunge är inget specifikt för just Skansen, det är inte ens en av Skansens kattungar på de bilder man köper där. Och flygfoton över Stockholm..? De kan man köpa på Arlanda eller i Gamla Stan.


Var någonstans i hela världen kan man köpa vykort från Skansens hus och gårdar?

Ingenstans.

Var finns Skansens hus och gårdar?

På Skansen.

Var borde det finnas vykort med motiv från Skansens hus och gårdar?
...

Jag har tjatat i några år - men numera sparar jag min röst - det är inte lönt. Dessutom tjänar jag inget ekonomiskt på att Skansen säljer vykort.

Jag tjänar inte ens på att Skansen får fler besökare.

Jag har sämre lön än de som jobbar på McDonalds. Det är en ynnest att få arbeta med kultur. Därför arbetar vi kulturarbetare helst gratis på museer - vi får vara glada över att vi får komma in på arbetsplatsen utan att betala entré. Varje dag. Det blir många skattefria kronor i månaden.

 

...

  

En av medlemmarna i ABBA:s fanclub i Australien - Graeme Read - skrev dagbok om sitt och sin pojkvän Grants resa till Sverige och besök på Skansen - jag var dock inte där vid tillfället - de kommer ofta när ateljén är stängd.

Kul att läsa om hans intryck av Skansen som någonting "pre-IKEA".

Hans brev finns att läsa här, jag citerar valda delar (resan gjordes 1993):



By the time the plane landed I had lost the plot just a bit. I kind of floated out of the plane into the terminal. Inexplicably, as we entered the terminal building, an Abba song was playing over the speakers. It was too much, tears started rolling down my face. As we walked along the terminal in a daze, my eyes were darting everywhere - a Swedish duty free store, a Swedish Donald Duck comic, a Swedish newspaper, a Swedish ice cream, Swedish chocolate bars, Swedish people, Swedish CDs.......information overload...not coping...TILT! 

---

British Airways informed us that our baggage had not arrived and would probably arrive the next day. They would deliver it to us. They gave us a small kit with toothbrush, razor, shampoo, cologne and paper underwear. The underwear was made out of some sort of white paper fibre with tiny little ventilation holes. And it stretched to fit. Incredible - as if I'd wear paper undies around Stockholm. 


We went outside to where the airport buses were lined up. I wanted to get down on my hands and knees and kiss the ground. Grant thought we might be arrested so I resisted the urge. The Airport bus was fantastic - only 50 kronor. Arlanda Airport is a long way from the city. The taxis also had a set price - from the airport to anywhere in Stockholm for 250kronor ($50) - how sensible, how Swedish. I loved the bus ride into the city, I looked at everything. The scenery was spectacular. Now and then there were typically Swedish buildings that I just wanted to jump out and hug. We passed a big IKEA sign - proof that we were actually here!

---


One of our priorities in visiting Sweden involved the album cover for "The Visitors". I'd always been intrigued by it. And, after an American fan wrote to me many years ago saying that he "didn't like the cover of The Visitors album because he didn't approve of the things it suggested", I absolutely fell in love with it. Julius Kronberg's Atelje (studio) was located in Skansen, a kind of open air museum and zoo. It was in this studio that Abba had posed for the cover of 'The Visitors' and 'One of Us'. We headed out to Skansen.


We had a good look around at everything before heading to the studio. We wanted to appear cool. No point rushing there, foaming at the mouth. On our travels we saw a lot of animals including "Björn the Bear" (again). Why are all the bears in Stockholm - both real and stuffed - called Björn? Why aren't they called Benny?


We moved towards Kronberg's studio in a relaxed fashion (Abba fans? Us? Don't be silly!). It was a tiny little building that looked like it came right off the pages of an old book. Apparently it was originally located elsewhere in Sweden and had been relocated to be part of Skansen. We went up to the door and........it was locked. Dammit! A sign said it was only open on certain days of the week. I had a tizzy fit right there on the spot. Thoughts of breaking the lock rushed to mind and then left just as quickly. What to do? Give up? Or come up with a devious plan to get our own way?


We put our nasty-thinking hats on and conspired to develop a plan. It went something like this. I rushed up to the information centre at Skansen a little out of breath, a little emotional; 'We've just come all the way from Australia to see Julius Kronberg's studio and it's closed. I can't believe it."


They looked at me cautiously. Was this man about to pull out a gun? "Sir, the studio is only open on certain days of the week". Me, acting even more agitated: "Well, we've come all the way from Australia for one reason, to see Julius Kronberg's studio. How can it be closed?". They were looking seriously concerned at this point.


The woman serving me directly made a telephone call to someone. She then advised me that there was a walking tour of Skansen at 1pm. This tour had now been completely diverted so that Grant and I could see inside Julius Kronberg's studio. Bad luck for anyone on the tour who didn't want to see it! I "calmed down" and thanked them profusely for their help. All we had to do now was wait until 1pm.


For the next 1½ hours we walked around Skansen again. We paced. We argued about nothing. The anticipation was getting to us. Finally, at 1pm, we were at the meeting point for the tour. It turned out to be a very intimate affair with only a few other people joining us. A lady in a rather strange but cute costume, presumably of some historical importance, arrived to be our tour guide. She was wonderful.


She took us into wooden cabins and showed us how Swedes would have lived hundreds and hundreds of year ago. Let's just say the term "studio apartment" didn't come to mind. Everything was so cramped. No privacy. The beds and furniture were, umm, let's just say "pre-Ikea". Our tour guide's commentary was fascinating. I felt my mind being broadened just listening to her. It was no longer enough for me just to be an Abba fan and be fixated about Sweden - I now wanted to know as much as I could about this country and it's people.


The big moment arrived. She fumbled with some keys and finally turned the lock that opened the studio. The other people on the tour strolled in casually. Grant and I maintained an eery silence while both feeling completely hysterical inside. It was dark and much smaller than we'd imagined. Our guide opened the curtains to let some light in. I gasped. The painting. That painting. It was gi-normous. It dominated the room, dominated everything. And the colours of the room were shocking to me. Nothing like the cover of the "Visitors", no reds and dark browns. Everything had been achieved with careful placement of photographic lighting.


I was overwhelmed. I took a flash photo. Not allowed. Told off. I fumbled with the camera to take some more shots without the flash. The furniture wasn't in the right places. I tried to take everything in but I was panicking, acutely aware of the few short minutes we would have in this magnificent room. We took photos of each other ala "The Visitors" cover. We looked around again. And then it was over - time to leave.


We thanked the guide over and over again and even asked if we might take a photograph of her. She reluctantly agreed. Somehow we had to preserve as much of this experience as possible. We stumbled out of Skansen and headed back to our hotel. How could I have realised, on December 7th, 1981 when I received my first copy of "The Visitors", that 12 years later I would have had a close-encounter like this?



---

   

I år kommer ateljén att vara öppen i augusti, klockan 11-17 varje dag.

Här är några länkar till olika ABBA-sidor, samt Skansens sida om ateljén och min sida om Julius Kronberg på MySpace:

ABBA-art

ABBA - the site

Gay Stockholm

ABBA i Stockholm

Julius Kronbergs atelje på Skansen

Julius Kronberg på MySpace här finns fler länkar för dig som vill se mer av Kronberg

Åter den 22 april 2007

image228
Bortrest - foto LenaK

Black Adder, Young Ones och Absolutely Fabulous

image224

The Black Adder startar 1485 - men spelas inte in förrän 1987. Man letar sig igenom den brittiska historien och landar 1917.
Ett specialavsnitt gjordes om en nyårsfest år 1999, när huvudkaraktären, den osympatiske värden Black Adder ska presentera en tidsmaskin för sina gäster.
Förvånande nog för Black Adder själv fungerar den och han straffar Shakespeare för alla läxor han tvingats rabbla i skolan. Bland annat.


The sound of hoof beats 'cross the glade.
Good folk, lock up your son and daughter.
Beware the deadly flashing blade,
Unless you want to end up shorter.

Black Adder, Black Adder. He rides a pitch black steed.
Black Adder, Black Adder. He's very bad indeed.





Black Adders medfånge spelas av Rik Mayall (Rick - anarkisten) från The Young Ones.



image223
The Young Ones; Vänster till höger: Jerzei Balowski (Alexei Sayle), Neil (Nigel Planer), Rick (Rik Mayall), Mike (Christopher Ryan) & Vyvyan (Adrian Edmondson)



The Young Ones spelades in mellan år 1982 och 1984.

Jennifer Saunders hoppade in i två avsnitt. Hon är en av gästerna på ett party i avsnittet Interesting och som mörderskan Helen Mucus i avsnittet Time.


image225
Jennifer Saunders och Joanna Lumley skapade serien Absolutely Fabulous som spelades in mellan 1992 och 2004.


image227
När jag var i London för några år sedan träffade jag Joanna Lumley.


Så var är då den röda tråden i detta inlägg?
Som jag ser det så handlar det om att jag och Black Adder har en del gemensamma bekanta.

Världen är allt bra liten.


Nytt inlägg på gång...

image215

Skriver så tangenterna glöder...

Katten som gick för sig själv

image200
Illustration: LenaK


Hör och lyssna och giv akt, ty detta hände och skedde och begav sig och blev till och var, o mitt hjärtebarn, då de tama djuren var vilda. Hunden var vild och hästen var vild och kon var vild och fåret var vilt och grisen var vild - så vild som någon kan vara - och de vandrade i de våta vilda skogarna sina ensliga vilda vägar.
Men vildast av alla de vilda djuren var katten. Han gick för sig själv, och alla ställen var honom lika kära. 


Så börjar en av mina favorithistorier.
Det är Rudyard Kiplings historia om katten som gick för sig själv, ur boken Just så-historier.
Rudyard Kipling föddes 1865 och dog 1936.
Just så-historier kom ut 1902, med illustrationer av författaren. 

Kipling har fångat kattens personlighet - katten som kommer när det passar honom, om det passar honom.

När kvinnan förklarar att hon inte behöver fler tama djur att tjäna henne svarar katten:
- Jag är ingen vän och jag är ingen tjänare. Jag är katten som går för sig själv och jag vill komma in i din grotta.



Kvinnan är vis, men katten är visare och han överlistar henne, så att han till slut får som han vill, utan att behöva vara hennes vän eller tjänare.
Han kommer när han vill och han går när han vill - när det behagar honom för han är fortfarande katten som går för sig själv och alla ställen är honom lika kära.


Kipling är mest känd för Djungelboken.
Disneys film med samma titel har vissa likheter med originalet.


image201
Ur Just så-historier. Illustration Rudyard Kipling

Prao i medeltiden

image169
Foto: Jakri AB




I veckan som gått har min 11-årige dotter praoat tillsammans med en väninna på konditori "Aningen godare" i den medeltida staden Jakriborg. 


Jakriborg ligger på Lundaslätten vid Hjärup - mellan Lund och Malmö och är skapat av bröderna Jan och Krister Berggren. De ägde en bit mark och hade en idé om en medeltida Hansa-stad. Man ser inspiration från både Visby och Dragør.


Första inflyttningar i staden skedde år 1999, år 2004 var 300 lägenheter färdiga. Hyran är i stort sett densamma som en vanlig lägenhet i Lund; en fyra på ca 130 kvm ligger på ungefär 9000:-.

Namnet Jakriborg är skapat av de båda brödernas förnamn; Jan och Krister.

Staden har en egen vapensköld:


image168


 

Konditori "Aningen godare" drivs som ett familjeföretag.

Där arbetar syskonen Carina, Annika och Stefan samt Stefans fästmö Lotta. Min dotter trivdes som fisken i vattnet, hon har tänkt att hon ska bli konstnär eller glasblåsare, men nu kanske hon sadlar om (?).
Hela personalstyrkan har varit fantastiska vägledare till de små praoarna och veckan avslutades med att tjejerna fick baka varsin valfri 8-bitarstårta och ta med hem.

De valde påsktårtor av prinsessmodell med små marsipanfigurer som de själva tillverkat.

 

Min dotters väninna gjorde en grön med två ägg och en fin påsklilja - som hon själv gjort:


image173
Foto: LenaK



 

Min dotter gjorde en svart - jag har aldrig sett svart marsipan tidigare - men den blev riktigt läcker (den var god också, det kan både bröder och mor intyga):

image174
Foto: LenaK


  

Jag är så imponerad - både av tjejerna - så otroligt fina tårtor de gjort - och av personalen på konditoriet - och av staden Jakriborg - nu vill jag flytta dit!


image172
Foto: Elisabeth Molin



Ytterligare länk till Jakriborg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jakriborg

Porr

image163
Magnus Betnér, foto: Cathrine Edvall

Marie bebåd. Våffeldag eller tranafton

image150
Marie bebådelse, målad ca 1425-28 av den så kallade Flemallemästaren (ev. Robert Campin)
Notera att en liten Jesus är på väg in genom det runda fönstret, flygande med korset på axeln - i riktning mot jungfru Marias mage.



I helgen firades Marie bebådelse - dagen då Maria fick veta av Gabriel att hon blivit gravid - men att hon inte skulle vara rädd. "Ave Maria gratia plena" sa ängeln - enligt Bibeln (Var hälsad Maria, full av nåd). Men det är tveksamt om ängeln verkligen talade latin.

Detta sker exakt nio kalendermånader innan julafton.


Maria kallas även "Vår fru" - ni känner kanske till kyrkor med namnet vårfru-kyrkan - om inte - så känner ni till Notre Dame-kyrkor i Frankrike (notre dame = vår fru).
För svenskar är kanske Notre Dame de Paris den mest kända - men det finns fler Notre Dame-kyrkor i Frankrike.


image151
Vårfru - har blivit våffel - och så äter vi våfflor - dagen till ära.




image152


Hemma hos oss har vi tranafton - kvällen den 24 mars.

Då ställer vi våra skor vid spisen, spisfläkten plockas bort - och nästa dag ser vi att tranan varit här.

Tranan lämnar stora svarta spår på väggen och på golvet vid våra skor. I skorna brukar det ligga lite småsaker och lite godis.

Min yngste son var visst inte riktigt nöjd med årets skörd, för lite godis - och prylen var två tandborstar. Snål trana. "Det var bättre förr" har han gått och knotat hela dagen.

Undrar hur tranan lyckas prångla sig ner genom det smala hålet i fläkten?
Det är trots allt en rätt stor fågel vi pratar om...

Grattis Joakim!

Dagens konung på sin tron,
mottag min gratulation:

Ha den äran

image147

Denna tårta är helt fri från farligt kolestorol och man kan äta hur mycket som helst utan att må illa, eller bli tjock.

Varsågod.

Jag har bjudit in några andra till bloggen - så det är bara att bloggmingla.
Ta en drink - det räcker till alla:

image148

Skål och välkomna - kul att ni kunde komma.

Åh - hej - är du här - ta en drink...


Present:

Jag vet att den innehåller något som du alltid önskat dig...

image149

Bosse, Albert och Astrid - tre tunga

image144
Bosse Skoglund - fantastisk trummis - spelade bland annat med Peps i "Peps Blodsband". En lisa för själen när jag var i tonåren och livet var trist. Har en egen sida på MySpace.












image145
Albert Einstein - en tröst för mig när jag vantrivdes i skolan.
Det gjorde Albert och jag - vantrivdes alltså.






image146
Astrid Lindgren har alltid varit en tröst för mig och många andra barn.
Man måste inte vara som andra - det var inte Pippi och det var inte jag...

Hustrun - novell

image140







"Förbannade fruntimmer", tänkte han, medan ögonen lät sig vänjas vid mörkret i vedboden.
"Var faan är den nu?"


Den stod bakom huggkubben, rostig. Muttrande hällde han vatten på slipstenen.


"Här sliter man på åkern hela sommaren, och vad får man för det?"


Bonden är aldrig nöjd, kärringen, hon är antingen på det ena viset eller så är hon på det andra och ungarna går snoriga och lortiga i synen. Ett kok stryk skulle de ha, allesamman, bonden också.


Munter vid tanken på bondens bara bak blev mannen och yxan lät sig villigt slipas.


Men när eggen var skarp vände tankarna åter till vardagen och blev som stenarna i åkern. Trött och hungrig gick han ut med yxan över axeln, för att förmå sin hustru att åter vända till spisen.

Han ropade ut mot mörkret:


- Nu får det vara nog! Hör du det? Jag har yxan med!


Mannen tog ett par steg och bad hustrun tänka på barnen.

 

Endast koltrasten svarade.

 


Yxans tyngd fick mannen att byta hand. Prövande svingade han den framför sig och sa:


- Jag vill inte att någon skall komma till skada, men om du inte kommer nu, tvingar du mig att använda den.

 

Koltrasten tystnade och vinden höll andan.


Mannen svalde några gånger och strök sina svettiga handflator mot byxbaken.

                     

Yxan föll.


Han höjde den och högg med större kraft. Han arbetade med slutna ögon.


 

Ropade:
 - Varför tvingar du mig att göra så här mot dig? Varför kan du inte vara som andra kvinnor?

 

Men tänkte:

"Valet föll på henne för hon var inte som andra."

 

Tårarna tvättade fåror i kindernas gråa rynkor.

- Jag älskar dig! skrek han.

 

Trädet hon satt i föll med ett långsamt brak. Genast var han framme och tog henne i famn. Höll henne hårt och släppte inte förrän månen stod högt på himlen.


av LenaK



Who said Jehova?






Tack Herr Klokbok för länken.

Spam, spam, spam...

Min blogg går just nu inte att kommentera - blogg.no meddelar att vi blivit utsatta för en spam-attack.

Detta eviga spammande...

Vad är det för kul med spam egentligen? I don't like spam!!

*rotfl*



Spam och vikingar - norska vikingar förstås - vad trodde ni?




O, ve o fasan..!

Skrev om vårtecken på en site - och tänkte att vårens första motorcykelolycka brukar vara ett säkert vårtecken.
Hittade tack och lov ingen aktuell olycka när jag googlade.

Våren kan gott komma utan dessa.

Men jag hittade en vildsvinsolycka - som inträffat på E6:an mellan Löddeköpinge och Lund - bara några timmar efter att jag och min yngste son passerat platsen.
Tyckte synd om alla inblandade - men tänkte att det var skönt att det inte var jag - denna gång.

Tycker att jag fått min dos av olyckor för en tid framåt.

Inga stora olyckor, bara ett inbrott i hemmet medan vi är på vårdcentralen, inbrott i bilen när jag snabbt ska hämta en bok som jag ska visa mina elever på en studiecirkel i Södra Sandby, en sönderslagen ruta i stugan när jag ska åka och vila upp mig i några dagar, ett krossat hjärta och en krossad backspegel på bilen, en 100% hyreshöjning på min stuga, samt krock med en dum fasan och en lika dum rondell, med krossad lykta respektive två förstörda framhjul som följd.


Säkert har jag missat något - men varje gång jag drabbas försöker jag tänka positivt.
Nåja, vi lever och har hälsan.
Tråkigt, men vi har i alla fall inte krig här.
Kunde varit värre, lägenhetsbrand till exempel.
Tur att det inte blev några personskador.
Etc., etc...

Men hur länge orkar man vara positiv?
Små negativa händelser som inträffar med bara några dagars mellanrum - när ska jag få en liten stund av lugn och ro - då jag bara kan ligga och hämta nya krafter?

Tillbaks till vårtecknen igen.

Jag skrev:

Våren har uppenbarligen inte kommit igång än - för jag hittade inga aktuella motorcykelolyckor i Sydsvenskan.

Däremot en
vildsvinsolycka - som inträffat några timmar efter att jag passerat platsen.

Har än så länge inte kolliderat med annat än en korkad fasan (alla fasaner är korkade - så det är ett under att jag bara kolliderat med en - än så länge) och en lika dum rondell.
Fast rondeller är bra. Men denna hade omgett sig med ett lager hal nysnö (för några veckor sedan i Oxelösund) och det var dumt - hal nysnö kring en rondell är mycket dumt.*



Senare samma dygn skrev en ny bekantskap en kommentar i min blogg - och jag kollade hennes blogg och hennes vänners bloggar (finns det något ord för det? Blogghoppa? Bloggmingla?).

Och kom till Basin City blues - som skrev om en upplevelse i en bil med en fasan och en rondell - förvisso inga olyckor - men inlägget var skrivet under samma dygn som mitt inlägg.

Och nu undrar jag: Är det fasaner och rondeller i luften? Eller är det ödet? Eller bara ett lustigt sammanträffande, inget märkvärdigt egentligen...

Mia - som skriver bloggen - skrev att hon aldrig sett en fasan på riktigt - jag vet inte var du bor Mia - men kom hit till Skåne i juni-juli tillexempel och du kommer få svårt att inte se fasaner.

Fasaner är de mest korkade fåglar jag känner till - inte för att jag vill påstå att jag är någon slags expert på området, men om du kommer körande på en liten väg mellan två åkrar och du ser ett gäng fasaner stå vid vägkanten och spana efter bilar - så kan du vara viss om att de står inte där för att undvika bilarna - tvärtom.

De slår vad om vem som vågar korsa vägen närmast bilen. Och ingen vill ju vara en fegis - en chicken - så alla väntar i det längsta - och när de väl vågar sig ut - så inser de att de inte kommer att hinna över till andra sidan - så då springer de framför bilen - i bilens färdriktning - men inte lika fort som amerikanska roadrunners (tuppgökar) - utan mer som helsvenska hönor.



image123

Fasaner springer inte lika snabbt som amerikanska roadrunners - tuppgökar - utan mer som svenska hönshjärnor. Bilden lånad från denna sida.



I Skåne föder markägare upp fasaner och släpper sedan ut dem i naturen i hopp om att tillräckligt många skall överleva till fasanjakten.

Men att skjuta en fasan är väl ingen sport? Det finns ett uttryck - "Det är ingen sport att skjuta på en sittande fågel".
Men är det en sport att skjuta på en självmordsbenägen fågel?
En som springer fram och trycker på gevärets hane (heter det hane på gevär?).

En som med dödsförakt kastar sig framför varje bil de ser svischa fram i hög hastighet längs landsvägarna. Barmhärtighetsmord - möjligen - men en sport - nej - det är det inte.



image126

Borstahusen - norr om Landskrona. Denna fasantupp följde vår svampplockning och vår picknick nyfiket - och rusade snabbt och glatt fram, så fort jag erbjöd honom ett kex. Notera kexsmulan som ännu "hänger i luften". Foto Claes Ingvert.





* Har precis fått veta att det inte finns några rondeller i Oxelösund - vilket i så fall innebär att antingen;
1) har jag inte varit med om någon rondellkollision
2) eller så inträffade den när jag kommit till Nyköping.


Jag önskar att jag kunnat välja det första alternativet - men är rädd för att alternativ två är mer med sanningen överensstämmande.

Jakt med mus förbjuds


Jag är registrerad på ett feministiskt forum - Feminetik - där det även finns en icke feministisk del: JÄIF = Jag är Inte Feminist.

På JÄIF-delen finns en etablerad förkortning: KSM - jag vet inte om den existerar utanför Feminetik och JÄIF - men för icke initierade kan jag upplysa om att KSM står för: Kvinnans Sexuella Makt.

Det vill säga: Kvinnan kan få som hon vill, eftersom hon med sin sexuella utstrålning styr de viljelösa och testosteronstinna hannarna precis som hon vill.

En Kvinna kan alltså få både middag och drinkar och taxi betald - om Mannen tror att han därmed ska kunna få komma till.
Och det är möjligt att det stämmer, när det gäller vissa män och vissa kvinnor - men inte i de umgängeskretsar jag rör mig - det låter mer som amerikanska Hollywood-filmer för mig.

Nåja - med JÄIF:arnas favorituttryck ringande i mina öron läser jag med intresse DN:s artikel: Jakt med mus förbjuds - och tror att det handlar om att förbjuda kvinnor att via sitt berömda KSM jaga de stackars testosteronstinna herrarna.

Men jag hade fel. Fast verkligheten bakom rubrikerna var rätt intressant den också.


Är inte en av jägarnas största argument för sin underbara jakt: "gemenskapen". Var tar gemenskapen vägen - om man sitter hemma och klickar på sin mus - för att fälla testosteronstinna hannar av arten vildsvin?
Och tycker inte jägare om att vistas ute i skogen och känna doften av gran och multnande löv, höra fågelsång, äta medhavd matsäck och skryta om sina tolvtaggare? Skjutandet verkar i sammanhanget vara en bisyssla.
Fast om man hänger upp en wunderbaumgran, sätter på en fågelsångsskiva och ringer ett gruppsamtal till de övriga deltagarna - så har man kanske kommit verkligheten så nära det går.


image121


Bilden lånad från Jakttjänst

Balans

Jag vill skapa balans i bloggen.

Har skrivit oändligt mycket om min Transsibiriska resa - och för att man inte ska få intrycket att jag på något sätt skulle vara indoktrinerad av det kommunistiska systemet i det forna Sovjet - så publicerar jag en motvikt i form av denna film:




Blogg om blogg

En rolig sak med att skriva bloggar är att man faktiskt blir läst.

Allt det där som legat i byrålådan i 20 år eller mer kan plockas fram, dammas av och exponeras. Inget mer ska hamna i dessa mörka skrymslen - allt kan exponeras. Även det som inte är riktigt färdigt. En blogg kan ju fungera som en testplats för halvfabrikat - är detta bra nog? Vad tycker "folket"?

Och statistiken visar att även om man inte blir läst - så har folk i alla fall klickat på länken och kommit på besök.

 

Men...

 

En sak har jag lärt mig - skriv inte långa blogginlägg!

 

Folk ringer och de mailar och de skickar sms och berättar hur bra och kul och intressant bloggen om Transsibiriska järnvägen var - men skriver de kommentarer? Ikke - jo, ett - det tackar jag för. Kanske genererar långa inlägg en prestationsångest hos läsaren?

 

Så i fortsättningen får det bli kort. Kort och koncist.

 

För övrigt har jag kollat via LIX - läsbarhetsindex att mina texter går att läsa. Och jodå - min megablogg om Sovjet fick 27. Dvs mindre än 30 = Mycket lättläst, barnböcker.*

 

Den texten går med andra ord att använda som "Min första läsebok" i förskolan.

 

En något svårare text var den om Judith och Holofernes; den fick 40 - dvs mellan Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar och Medelsvår, normal tidningstext.
Och nu riskerar detta inlägg att bli långt - jag slutar lite rumphugget här.


*Tack Herr Klokbok för tipset om LIX - detta skall hädanefter bliva min vägvisare.


Drunken roll in the Buske

Skall vara en korrekt översöttning av Full rulle i Bush.

Men det låter inget vidare - det håller jag med om. Kanske inte ska söka det där jobber som översättare i alla fall...






Gammal kärlek rostar aldrig

Jag har länge varit kär i Bosse Bildoktorn - familjekär - fast han inte tillhör min familj - och fast jag aldrig träffat honom.

Men jag skulle vilja adoptera honom. Han kan få välja själv om han vill vara min pappa, farbror, storebror eller kusin.

Jag ska adoptera Pettson och Findus också...



Ryskt

Var inne på Tinnitussans blog och såg en underbar bild från februari 1987 - tagen på Transsibiriska järnvägen.

Hon har alltså åkt den några månader innan jag åkte. Och jag blev alldeles nostalgisk av alla minnen - berättade något i min kommentar men blev sugen på att berätta mer - här. Och blev dessutom uppmanad av henne att göra det.
Det var en av de galnaste resor jag gjort.

Jag är bara så sanslöst trött just nu - har varit uppe i natt och jobbat - och kan dessutom inte hitta mina fina foton - som bara måste vara med och illustrera händelserna.
Jag skrev dessutom dagbok då - den ligger tillsammans med fotona tror jag.

Ska skriva till Rikard och höra om det är ok att jag lägger ut foton på honom...

Under tiden tänkte jag bjuda på något annat galet och mycket ryskt: en av mina favoritförfattare - Daniil Charms. Här är några av hans noveller - de finns med i novellsamlingen "Konsten är ett skåp"

Photobucket - Video and Image Hosting

Daniil Charms (1905-1942)


Blå skrivbok nr 10

Det var en gång en rödhårig man som inte hade ögon eller öron. Hår hade han inte heller, så rödhårig var en sanning med modifikation.
  Tala kunde han inte, eftersom han inte hade någon mun. Näsa hade han inte heller.
  Han hade inte ens armar eller ben. Någon mage hade han inte heller, och inte någon rygg och ingen ryggrad, och inälvor hade han heller inga. Ingenting hade han. Så det är obegripligt vem vi talar om.
  Så det är bäst vi inte talar om honom mer.

Gummorna som ramlade ut

En gumma råkade av pur nyfikenhet ramla ut från ett fönster och föll och slog ihjäl sig.
  Ur ett fönster stack en annan gumma ut huvudet och började glo på den som slagit ihjäl sig, men av pur nyfikenhet ramlade också hon ut från sitt fönster och slog ihjäl sig.
Sedan ramlade en tredje gumma ut från sitt fönster, därefter en fjärde och så en femte.
  När den sjätte gumman ramlade ut, hade jag fått nog av dem och begav mig iväg till Maltsevtorget, där någon påstods ha gett en stickad sjal åt en blind man.

Fén

En kortväxt man sa: "Jag går med på allt, bara jag kunde bli en smula större."
  Mer hann han inte säga förrän han fick se en fé framför sig.
  - Vad vill du frågade fén.
  Men den kortväxte mannen bara stod där och var för skräckslagen för att säga nåt.
  - Nå? sa fén.
  Men den kortväxte mannen bara stod där och teg. Fén försvann.
  Då började den kortväxte mannen att gråta och bita sina naglar. Först bet han av naglarna på händerna, sedan på fötterna.

Gode läsare, fundera lite på denna fabel och du kommer inte att känna dig riktigt bra.


Pink Champagne - Venus Hum

Det finns alltid något att fira - fyll på med Pink Champagne:

Fyrverkerier


Först fyrverkerier - för att fira ettårsdagen på feminetik:


Tårta till alla som vill fira min ettårsdag!

Den utlovade artikeln är ännu inte färdig - men här är en mycket speciell tårta för alla otåliga.

Och speciellt vill jag bjuda alla glada feminetikare som vill vara med och fira min ettårsdag på feminetik - idag - den 11 februari 2007:





Konfetti, serpentiner, fyrverkerier och massor av champagne.

Tack för att ni ville komma på min ettårsdag.
*torkar liten tår ur rörda ögat*

Tack, tack *vänder mig generat bort*

Oj, så många som kom.
*rodnar åter klädsamt - som en rödbeta*

Renmärkning i Jukkasjärvi

Arbetar med en ny artikel - men arbetar så noggrant - det tar lite tid - håll till godo med detta så länge:




Women - know your limits!


Vem är du?

Jag har råkat ut för en nitisk kommentator. Någon som älskar att posta kommentarer på artikeln "Vem är din inre... så jag har stoppat möjligheten att posta där.

Om du fortfarande är osäker på vem du är - rent europeiskt - testa här.



Länge sedan

Nu är det ett tag sedan jag skrev.

Har arbetat med några sidor på MySpace - en om min morfars far - Julius Kronberg. Lägger den bland länkarna.
En om mig - där jag bland annat berättar om mina föreläsningar.

I sommar kommer jag att arbeta på Kronbergs ateljé på Skansen, som vanligt. Den är öppen i augusti, varje dag 11-17. Jag är där de flesta dagar.

Jag kommer knappt ihåg hur jag arbetade här - men får börja friska upp minnet igen.

Har börjat intressera mig för kvinnliga äventyrerskor - har dels läst Nina Burtons fantastiska bok Den nya kvinnostaden samt Moa Matthis bok Pionjärer och feminister. Samlar ihop material för att ha till en föreläsningsserie.

Borde försöka starta ett eget företag - men tvekar inför allt pappersarbete.
Som det är nu arbetar jag med systemkamera, diafilm och projektor - dyrt och pilligt som attan.

Hade jag haft en bra laptop och dito digitalkamera, så hade föreläsningsjobbet blivit lite enklare. Dvs - om lokalen där jag ska arbeta har en bra projektor - annars måste jag investera även i detta.

Att arbeta med Power Point kan bli bra - om man är en estet - och inte använder en massa fula gubbar från Clip Board.
Eller tror att ju mer effekter - desto bättre.

Horror!

Nu blev jag riktigt i gasen. Måste börja jobba lite på artiklarna till denna blog.

Detta var bara ett litet mellanspel.

Vem är din inre europé?

Jag skriver på några inlägg, men eftersom min router krånglar och kampen om Internet är hård i familjen, så slänger jag in detta korta inlägg så länge:

Har hittat ett mycket seriöst test på Internet. Undersök via ett frågeformulär vem din inre europé är.

Jag är en italienare;

Passionate and colourful.
You show the world what culture really is.

Jag visste väl det. Ska lägga till detta resultat i min nya CV.


Testa dig...