Transsibiriska järnvägen - 20 årsjubileum!

image117




Nu äntligen kommer det - mitt inlägg om min transsibiriska resa.

I maj är det 20 år sedan jag åkte med den transsibiriska järnvägen. Det var en gammal dröm som jag själv lät gå i uppfyllelse - utan anden i flaskan - utan andra människors hjälp.
Jag reste ensam - men med en grupp, som man måste på den tiden. Fast detta var tiden då alla ryssar hurrade och ropade "Glasnost" och "Perestrojka". Så reglerna höll på att luckras upp.

Michail Gorbatjov var partiordförande - vi såg honom i hans svarta limousin, när den i hög hastighet sneddade över Röda torget.

Berättelsen blev rätt lång - längre än blogg-inlägg brukar vara.
Så lång är denna berättelse att den inte ens får plats på en bloggsida - man får klicka sig vidare i almanackan i marginalen. Vi var ute och reste i sjutton dagar, mellan den 17 maj och 2 juni 1987.


Alla foton har inte kommit med - de bästa är för närvarande "försvunna".
Jag kommer att gå in i efterhand och försöka lägga in dem - när jag hittar dem.

Vi fick inte fotografera på tåget - det blev vi tillsagda. men på slutet fick vi ett specialtillstånd - så några av bilderna är "illegala" - de som är tagna i början av resan - och några är "godkända" - de som jag tagit i slutet av resan. Däremellan lite teckningar.

Alla foton och teckningar är av mig om inget annat anges.

Hittade en färdplan på Wikipedia - men den beskriver den nuvarande sträckningen, när jag reste åkte vi över Jaroslavl istället för Nizjnij Novgorod.
Och vi fick inte åka längre än till Chabarovsk/Khabarovsk - eftersom Vladivostok var ett militärt skyddsområde då.
Det fattas stationer - jag kan inte se att Kirov är med till exempel.

Här är Wikipedias färdplan:

Mellan 1956 och 2001 gick tågen via Jaroslavl istället för Nizjnij Novgorod.

Källa: Wikipedia


Den 17 maj 1987 - första dagen

Söndag den 17 maj 1987 

Nu sitter jag på bussen som ska ta mig ut till Arlandas utrikesterminal. Det är Norges nationaldag idag.

Hoppas Micke vattnar min blomma.

Nu gick två Sovjetresenärer på. En kille och en tjej i min ålder. Han är blond och lockhårig. Hon har mörkt hår, glasögon och en snygg skinnkappa. Undrar om de är ett par?

De har lappar på sina väskor som avslöjar att de ska med på resan.

10:42 visar digitaluret på Norra Bantorget.

 

Jävlar! Jag glömde stänga av kylskåpet. Och jag som lämnat kylskåpsdörren öppen. Tog jag ut soporna?

Jag undrar hur det är med flygledarstrejken? Igår fick folk vänta i flera timmar på planen.


Arlanda flygplats

Jävlar igen - kameran åkte med bland bagaget. Klockan är 11:45 - planet går enligt tidtabellen 12:45. Hade velat fotograferar lite här och lite på vägen. Jag får inte kameran förrän i Moskva.

 

55 minuter till København.

 

Min mammas kompis - Pi - är med på planet. Hon ska till Lima via Moskva, lustigt.

 

Mina medresenärer verkar inte så lustiga - jag minns inte ens vad de heter. De flesta verkar rätt gamla.


Reseledaren heter Bengt och är från Värmland, han är ung.



Nu startar planet. Lock för öronen. Sväljer hela tiden. Det regnar.


Hur ska det gå med bihålorna? Jag hade bihåleinflammation när jag åkte - har varit på Karolinska och fått dem spolade och fått med mig medicin.


Härligt - snart i luften.

Planet letar efter startbanan.

Nu brummade motorn till.

Oj vad det svänger.

Här är startbanan.

Snart så.

Nu står vi stilla.

Sus, iii, viin...

Accelererar, huj vad fort det går.

Där lämnade vi marken. Som på tivoli. Det suger i kroppen och ilar. Här är vackert.

Stigning.

Snart är vi ovan moln.

Vitt ljus.

Bländad.

Stig

Uppåt

Vitt, vitt

Tänk om man skulle krocka i allt det här vita?

Uppe?

Inte ovan moln än i alla fall.

Jag anar himlen nu.

Härligt.

Ska flygplansvingen vara bucklig?



Köpenhamns flygplats Kastrup

Planet är på väg ut till startbanan. Resan till Moskva tar två timmar och 15 minuter.

Nu står vi stilla.

Vi står ganska länge stilla.

Nu kommer iiil.

Ryck.

Skak.

Och så framåt.

Accelererar

Pressas mot ryggstödet.

Gung

Sug

Vi lämnade marken

Luftgrop.

Nu störtar vi.

Känns det som.

Blåser det?

 

Pi har bytt efternamn igen.

Har sin mammas namn nu, vad var det nu igen?

 

Sitter i gången, vill inte sitta i gången, vill se ut.

På Kastrup var det sol så vi har inga molnmassor att passera.

Min gamla bihåleinflammation gör sig påmind.

Undrar vad tullen ska säga om alla mina mediciner?

 

Ont i huvudet.

På hungrig mage åt jag en delikat måltid.

Måste ta mediciner så fort som möjligt.

Ska bo på hotell Kosmos 20 minuter från stan.

Jättestort enligt Bengt, han som är färdledare.

 

Tillman var Pi's nya efternamn.



Moskva 20:20 lokal tid.

Pi har åkt till sitt transithotell för vidare befordran till Lima.

Själv väntar jag på mitt bagage. Hur mår kameran?



På buss 867

Vet inte om kameran är skadad.

Avgaser i bussen.

Hög volym. Rysk schlager.

Någon sänkte - tack.

Varmt.

+23˚

 

Guiden, reseledaren och jag ska dela kupé. Trevligt.

 

Olga - guiden.

Kalinka restaurang - 1:a våningen.

 

Dagordning för i morgon måndag:

 

9:00 Frukost.

Stadsrundtur - Intouristbuss

till

13:30 Lunch

E.m.

Museum. Panorama över slaget vid Borodino 1812. Napoleon. Låter inte så kul, tror jag gör något annat då. Finns inte mycket fri tid att strosa runt själv på annars.

 

Kvällsmat 17:30

Cirkus 19:00

--

Dagordning för tisdag 19 maj

Kreml

Balett - Bolsjojbaletten uppträder i Kongresspalatset i Kreml, med Giselle.

 

Leninmausoleet

Tunnelbana

Pusjkinmuseet, impressionister



 Onsdag kväll, 20 maj, ska vi åka med tåget  

+26˚ i Moskva just nu.



På hotellet - fortfarande den 17 maj 1987

Bor på 25 våningen. Hotell Kosmos. Utanför finns ett monument över Gagarin och hans luftfärd.

Det är mörkt - undrar hur utsikten är på dagen.

Delar rum med en kvinna som heter Else.

Gungar det inte häruppe? Eller är det efterdyningar från flyget?

 

Ur kranarna rinner klor - med lite tillsatt vatten, smakar det som. Inte gott. Ska man borsta tänderna i det där?

 

Öl serveras inte på restaurangerna längre - måste köpas på systembolag - eller för oss turister - på Beriozka - turistaffärer.

 

Rikard Palm som reser med sin kusin Maria Lindgren köpte en öl åt mig.

De är från Bagarmossen. Det var de som jag sett på flygbussen - hon hade skinnkappan.

 

Else är från Karlstad och bryter på tyska eller danska. Vi delar rum på hotellet.

 

En av medresenärerna vill inte bära sin packning, vill inte hålla reda på biljetter, skriker och tappar bort passet, krånglar till det i tullen. Sixten. Är från Gargnäs. Utsänd från lokalradion - säger han, har en bandspelare med som han inte förstår sig på.

 

En av kusinerna Mella från Pajala är arg, han heter Börje. Den andre, Gunnar, kan inte svenska.

 

Rubel ser ut som leksakspengar utklippta från en veckotidning - en blank och en matt sida.

 

Hotellrummet är dammigt. Varför är det ett hål utklippt i lakanet?

image52


Den 18 maj 1987 - andra dagen

Måndagen den 18 maj 1987
 
Morgon. Sovit gott, men vaknat några gånger, plåtat lite av vyn. Dimma. Husen är mest från Stalin-tiden - mest 30-40-tal. Utom vårt hotell som är byggt nån gång på 1980-talet till olympiaden.


image53

Utsikt från Kosmos över Intouristparkeringen och ett litet 10-våningshus.



 

Blev telefonväckt två gånger:


 
God morgon! - доброе утро! 
 
Medicin. När ska jag ta min medicin? Dygnet kommer att förskjutas - till slut måste jag vakna mitt i natten och ta den.
 

Köpa yoghurt och massor av frimärken. Posta några här och några längs vägen.


 
Måndag kväll - 18 maj 1987
 

På tunnelbanan hem.


Har promenerat ensam i Gorkijparken. Mötte Tatjana, Seppi och Jurij plus ytterligare sex personer som inte presenterade sig. De var nyfikna och frågade lite om mig och Sverige.



image118

 

I förmiddags åkte jag med den svenska gruppen på en stadsvandring per buss i Moskva. Vi såg Röda torget, Vasilijkatedralen, varuhuset Gum (som var vackert men tomt på varor), historiska museet, Kreml, Leninmausoleet.


Ett äldre par ur den svenska gruppen stod framför mig i den långa kön till Leninmausoleet, Helmer och Maj.
Maj såg inget när vi kom in i mörkret i mausoleet. Ute på torget var det sol. Det tar lång tid för mina ögon att vänja sig, men Maj verkade famla i blindo hela vägen. Hon var ängslig och trodde att hon skulle ramla. Man måste vara tyst i mausoleet. Unga soldater sa strängt åt henne på ryska, något som troligen betyder tyst! De hötte med bajonetter, kändes hotfullt.

Vi närmade oss så småningom ett svagt ljussken, därframme i en glaskista låg Lenin. Så kort han var! Han låg med ena handen knuten, hade en kappa på sig. Men kan detta verkligen vara en människa som dött för 63 år sedan? Det såg mer ut som en vaxdocka.




image113

Man fick inte fotografera inne på mausoleet - så jag lånade denna bild från Wikipedias sida om Lenin.
Där står att det verkligen är hans balsamerade och uppstoppade kropp. Och att detta skett mot Lenins egen vilja. Han har också legat sida vid sida med Stalin - tills denne blev en persona non grata - och bars ut en natt och murades in i Kremls mur, med betongblock över - för att helt säkert inte kunna återvända - allt enligt Wikipedia - mitt opålitliga universitet.


När jag går ut från mausoleet är jag ganska säker, det är en vaxdocka. Men egentligen kanske det inte spelar någon roll, det är känslan som räknas. Jag har varit i Leninmausoleet, där man ska kunna se det balsamerade liket av Lenin. Vi stod i kö länge, vakter sa åt oss att stå två och två, vi fick inte vara slarvigt klädda, inte ha handväska eller kamera med, alla knappar i alla skjortor ska vara knäppta. Svenskarnas snusdosor undersöktes misstänksamt många gånger. Det var allt runtomkring som var spännande och hotfullt. Och där inne låg en liten vaxdocka som liknade Lenin. Eller så var det Lenin, men det kvittar egentligen.

Utanför, på baksidan, i Kremls mur låg bland annat Gagarin, den förste astronauten - eller kosmonauten, som det hette. Han var begravd i muren. Det fanns en liten begravningsplats där, jag försökte tyda de kyrilliska bokstäverna på gravarna, men blev snart bortkörd av vakter, man fick inte stå där heller. Stalin låg i alla fall bland de övriga viktigpettrarna.

Och Molotov låg där - vem var nu det? Uppfinnaren av molotovcoctailen. Var inte han anarkist?
Och Majakovskij - jag vill in i till gravplatsen igen - Majakovskij - min favoritförfattare - eller en av dem.


image56
Lenin stavas Ленин på ryska. Detta är framsidan av mausoleet när det är stängt.



image54
Stiliga unga män går med vackra balettben för att avlösa vakten vid Leninmausoleet.



image55


 

Såg vaktavlösningen vid mausoleet, en klosterträdgård, Moskva floden (eller fluden som Olga säger - Olga pratar annars jättebra svenska - fast hon aldrig varit i Sverige) och så var vi vid utsiktsplatsen vi universitetet - ett av de där jättehöga husen som byggts i Moskva under Stalintiden.

Olga och jag pratar om "Mästaren och Margarita" av Michail Bulgakov. Hon älskar också den boken och berättar att man kan går speciella "Mästaren och Margarita-vandringar". Olga känner till flera adresser, så när vi åker förbi mästarens lägenhet och platsen där Berlioz blev dödad av en spårvagn körd av en kvinna med röd halsduk så kommer hon fram till mig i bussen och berättar det.
Jag önskar att jag hade haft boken med. Spårvagnshalshuggningen minns jag mycket väl. Den såg jag i en film på TV när jag inte var så gammal - långt innan jag läste boken.


Sen åkte vi hem och åt lunch - de övriga åkte på museet med panorama över slaget vid Borodino 1812, där Napoleon förlorade.




image97
Pravda - Sanningen - som sliten väggtidning.
 

Jag åkte på en egen tur in till stan och hittade inte Gorkijparken förrän det var dags att åka hem och äta.




image98
En svintransport - till vänster ser man tavlor med månadens arbetare.
Till höger en skylt som upplyser om ett övergångsställe för blinda.
Ryssar gillar verkligen inte att man springer runt och fotograferar.

 

På kvällen cirkus. Den var imponerande, trots de plågade tigrarna. Clownerna var duktiga, jonglören var söt - såg ut som en bög. Annars är ryssar varken söta eller feminina över lag.


 

Cirkusen låg i Gorkijparken så jag stannade där. Och det var då jag träffade Tatjana och de övriga.


 

Men nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem till hotell Kosmos. 5 kopek kostar biljetten - ca 50 öre. Vackra stationer. Rena. Nästa hållplats Prospekt Mira. Mir betyder både värld och fred - så miromir betyder världsfred.


 

Blev avbruten på tunnelbanan av medresenärer som såg att jag var från väst, syns dels när jag skriver med latinska bokstäver - dels på klädseln. Alla vill köpa kläderna man har på kroppen.


 

När jag gick av tåget kom en ryss fram och stötte.


 
"I see you are a foreigner, do you need a guide?"
"No thanks"
 

Hans namn var Oleg. Arbetar på TV. Talade bred texasamerikanska med lika bred käft. Och talade länge. Vi promenerade, jag fick hans telefonnummer och stränga tillsägelser att prata ryska när jag frågade efter honom. Jag fick inte avslöja att jag var utlänning.


Jag ringde inte.


Den 19 maj 1987 - tredje dagen

Tisdag morgon, 19 maj 1987

Jag vaknade inatt igen, men bara en gång. Moskva är så vackert här uppifrån - dygnet runt.

Dis och dimma. Rummet gungar.


image96
Utsikt från Kosmos



Telefonväckning.

Frukost 9:00

Avfärd 10:00 till Kreml där vi ska se Bolsjojbaletten dansa Giselle.



Tisdag kväll

Baletten var så vacker att jag grät.

Senare var jag på tunnelbaneutflykt med den svenska gruppen. Det finns inga klockor i tunnelbanan och inga tidtabeller. Det behövs inte - det kommer en tunnelbana varannan minut. Rent - inget skräp - trots att det inte fanns några soptunnor. Arga babusjkor säger åt den som syndar.

Sixten sprang runt med sin bandspelare och försökte få lite miljöljud. Stack fram bandspelaren framför förskrämda ryssar - han ville spela in det ryska språket. Alla tystnade och försvann.

Sixten har tydligen rummet fullt av kassettband och flaskor. Super och bandar.


Den 20 maj 1987 - fjärde dagen - men första dagen på tåget

Onsdag den 20 maj 1987

Morgon

Telefonväckt

доброе утро! = God morgon!

 

9:00 Frukost.

Sen ställa bagaget i rum 2124 för kvinnorna. Männen hade ett annat rum.

10:00 Pusjkinmuseet

 

Museet fyllt av kopior av världsberömda konstverk. Bra för ryssar som inte får resa utomlands. Såg en kopia av Michelangelos Davidskulptur. Köpte en bunt vykort.

 

13:00 Lunch

Fri tid fram till 17:00 Middag

18:15 till järnvägen - för avfärd mot Sibirien.

På tåget serveras varken sprit, vin eller öl. De nya alkoholreglerna för att skydda ryssar.

 



image61
Jag och Maria på perrongen vid vårt tåg.
May fotograferade, fast det fick vi ju egentligen inte...



image100
...men jag fotograferade också - vi hade glömt fotoförbudet just då.
Här väntar svenskarna på att få kliva på tåget.





image59
Våra tågvärdar hade gjort det så fint i kupéerna - blommor i vår kupé. Gardinerna var också fina.

Ska dela kupé med Tage, Margit och reseledaren Bengt.




image99

Tage och Margit - två av mina kupékamrater.


Den 21 maj 1987 - femte dagen

Torsdag den 21 maj 1987

Klockan är 10:55 Moskvatid - vi förlorar hela tiden minut efter minut när vi åker österut.

Ha ätit god och närande frukost, vitt och svart bröd, ost och marmelad, gröt, te, äppeldricka och risgrynsgröt.

Solen skiner, gräset är grönt och frodigt. Björkar, vårfloder - Volga har svämmat över.

Sovjets alkoholpolitik innebär att ingen alkohol serveras på restauranger, systembolagen öppnar 14:00. Vysotskij påstås ha dött för att han inte fick alkohol.

 

Det sups i kupén bredvid.

 

--

 

Nu har jag varit av i Svetja och postat kort till Jhoan, Peter och Jan som är i Peru, sen gick jag av i Kirov och postade ett vykort med Vasilijkatedralen till kusin Suzanne.




image57
Här är en av stämplarna som jag jagade och för vars skull jag höll på att missa tåget...


 

Alla dörrar på tåget har handtag som sitter i olika höjd. Vissa är i knähöjd. Det är orientaliska mattor överallt. Även på tågtoaletten. Där är det för övrigt som på tågen förr i Sverige - ett hål rätt ner på spåret. Jag är redan hård i magen. Man får aldrig sitta ifred - det rycks i toadörren innan man ens hunnit få upp locket.

 

Vi har två tågvärdinnor i vagnen - en i var ände. Den ena heter Tamira. De sköter samovaren och ser till att det är trevligt här. Och det är väldigt trevligt. Vi hade blommor i en flaska på bordet i vår kupé.

Sängarna är väldigt korta och smala. Det är varmt och fuktigt i kupén.

 

--

 

Nu sitter Olga här och lär oss tala ryska: Ne gavaritje tak bistra = Tala inte så fort.

Rysk musik strömmar från tågradion. Annars lyssnar jag på min Walkman - har Svansjön på kassett som jag köpt på en Beriozka.
De övriga tror att jag lyssnar på "dunka-dunka-musik" och blir rätt förvånade när de får höra Svansjön i mina hörlurar.

Olga berättade att arbetslösheten tog slut på 30-talet och alla arbetsförmedlingar stängde då.

Jag försöker skriva ett vykort till mig själv. Svårt, det gungar på tåget och alla ska babbla med mig hela tiden.

Undrar om de älskar varandra - Tage och Margit?

Margit snarkar väldigt högt. Svårt att sova i oljudet. Har aldrig hört något liknande.


Den 22 maj 1987 - sjätte dagen

Fredag 22 maj 1987 

Margit snarkar så högt att jag inte kan sova. I natt passerade vi gränsen mellan Europa och Asien. Olga pekade på ett monument, en slags obelisk som stod där - men vi susade förbi så snabbt att det var svårt att urskilja.

De flesta tittade inte på obelisken, de sov eller söp.



Jag har inget eget foto på Obelisken - dels för att vi inte fick fotografera och dels för att vi körde förbi på natten och ändå inte hade kunnat få en bra bild - men jag har lånat en bild från denna sida.

image62
Monumentet i Ural mellan Europa och Asien


 


Medan vi stod där kom den kortväxte mannen - den lilla Sune - utfarande med huvudet före - som en projektil rakt in i elementet i korridoren. Vad sjutton höll de på med? Kast med liten dvärg?

 

Nästa uppehåll stannar vi 33 minuter. Sen är vi i Omsk.

Janne från Helsingborg har tappat bort sin plånbok. Tågvärdinnan Tamira hittade den bakom hans fotoväska. Har varit rätt stökigt i den kupén. Samma kupé som Sune sover i.

Tamira skällde ut Sune för att han drack för mycket. Hon sa: Njet vodka och knäppte med pekfingret mot halsen. Betyder tydligen supa på ryska pekfingerspråket.

Tåget är fullt av unga grabbar som gör militärtjänst.

 

Det är en stor Sune med på tåget också - en rörmokare - som åker med sin Britta. Store Sune shoppar loss hela tiden.


Sixten varken ser eller hör något - han har tappat bort både glasögon och hörapparat. Han svettas, super och spelar in skrikiga kommentarer på sin bandspelare, men han har ännu inte kommit på var mikrofonen sitter.



Kusinerna från Pajala filmar med sin nya videokamera. Jag visade dem hur man kan ta av linsskyddet. Det blir bättre bilder då.

Börje är tveksam, han litar inte på någon. Men nu får han inte filma. Ingen får fotografera eller filma på tåg, vid tåg, broar, tunnlar, hamnar, flygplatser osv. Militära hemligheter. Så är det i och för sig i Sverige också. Men vi håller inte så hårt på det.


Men nu har han förälskat sig i tågvärdinnorna. Börje är lite tafatt, har visst aldrig flirtat förr. Jag har haft en lektion i flirt med honom nu. Han har stått hela kvällarna och en stor del av nätterna i korridoren utanför kupéerna, och tittat i smyg på båda.

"Börje, först väljer du ut den kvinna du helst vill ha - du kan inte flirta med båda samtidigt. Sen tittar du lite blygt på henne och när du får ögonkontakt tittar du snabbt bort - som om du är jätteblyg. Om en stund tittar du på henne igen och när hon ser tillbaks tittar du bort igen. Vid tredje gången - om hon tittar tillbaks - då vet du att hon är intresserad, så gör du en hiskelig grimas, grabbar tag i örona på'na o kysserna rakt på truten."

Börje skrattade hela natten och hans kusin Gunnar lovade att han skulle döda mig - för han hade inte fått en blund på hela natten.

Sen var vi vänner.

image101
Utsikt från min koj. Bengts plats - med stor radioknapp och Margits plats med Margit som längtar hem.


 

Maria jobbar på bageri San Remo, har med sig sin kusin Rikard som jobbar som taxichaffis på Östgötagatans garage. Han har kört Christian - en av mina fritidsungar till skolan.

 

Olga berättar mycket om Sovjet. Läkarna får betalt per patient, därför har de massor av patienter. Olga delar kupé med ryssar. Egentligen skulle hon och jag ha delat kupé, men Bengt - reseledaren - trodde att det skulle vara skönare för henne att få vara ledig när hon var i kupén, med mig skulle hon fortfarande "vara på jobbet".

 

Magnus - som också är med på resan bor hos sin far. Viveka är med - hon har ryskt ursprung. De delar kupé med May och Ingemar. May kan ryska - hon har läst i tre år. Ingemar är inte snäll mot May.

 

Jag har inte varit i någon annan vagn - utom pektopah-vagnen - restaurangvagnen - vi kallar den pektopah - eftersom det ser ut som om det står så på ryska: ресторан

 

Jag och Olga är inbjudna av två armenier till deras kupé - den ena hette Gena och den andre minns jag inte vad han hette. De pratade inte så bra ryska sa Olga - mitt uttal är bättre tycker hon. Jag tror Olga är lite sugen på att gå - armenier är vanligtvis mycket rika säger hon, men det är inte en anledning för mig.

 

Vi äter alltid efter de amerikanska turisterna. Och fast man äter massor - mycket mer än hemma - och knappt rör sig - så är man jättehungrig när det närmar sig lunch och middag - och då kommer de skräniga texasamerikanerna förbibrölande: "Oh, this is the Swedish cart, isn't it neat - they go all the way from Moscow to Chabarovsk, I'm so impressed!"

Åh, vad de skriker. Varför skriker de så mycket? De är ju som tonårsungar som tror att ingen ska lägga märke till dem annars.
Jag har blivit ganska skicklig på att härma dem nu. De övriga svenskarna trodde inte att jag vågade prata som amerikanerna när de tränger sig igenom våran vagn med sina feta kroppar. Men jag vågade. Och amerikanerna fattade inte att jag var hånfull - de blev jätteglada över att jag behärskade ett främmande språk. Amerikaner gör i regel inte det. Pratar främmande språk alltså.


På perrongerna fotograferar de som galningar - fast vi blivit tillsagda att inte fotografera. Tänk om KGB är här och rapporterar alla som åker med och tror att vi svenskar också fotograferat förbjudna platser. Tänk om de konfiskerar alla mina filmer!

 

Det händer inte så mycket utanför fönstret. Här finns mycket mygg. Mest sankmark just nu. När man ser något som ser intressant ut så möter vi ett tåg med 250 vagnar - som skymmer sikten och när tåget kört förbi är utsikten en annan.

Åkte just förbi ett skrotupplag och en såg.


Ser nästan inga djur. En och annan hund i byarna, och lite kor. Fattigt. Lappade hus. Ser lite bönder och rallare.

Det var något kallare på stationen i morse.


Snart gör vi ett uppehåll på 10 minuter.


Bengt sa åt mig att inte remma iväg och posta kort igen.

Jag antar att han antyder att det blev lite kaotiskt igår när jag försvann ut på stan i Omsk vid ett uppehåll för att köpa vykort och att leta reda på en brevlåda och tåget skulle gå och jag hade inte kommit tillbaks. Hela tåget var i uppror - varenda tågvärdinna letade efter mig - men det löste sig - jag kom med.

Om mina adressater ändå visste vad jag offrar för att få exotiska poststämplar åt dem.

 

I går lärde jag och Bengt ut Kina-schack till Olga och Tage. Margit ville inte vara med. Hon vill aldrig vara med. Margit sitter mest och surar och längtar hem till TV.

Olga lärde mig och Bengt att spela Idiot.

 

Evert reser med sin dotter Annika. Han går vilse hela tiden. Annika använder mycket tid åt att leta efter honom. Han är sur för att han inte får potatis till maten. "Har de aldrig hört talas om Jonas Alströmer här?"

 

All mat lagas på vedspis i tågets restaurangvagn. Vattnet till disken värms också på vedspisen.

 

En människa blev överkörd av vårt tåg idag. Vi körde vidare som om inget hade hänt.

 

I Omsk var det kyligt. Det sägs att det snöar i Novosibirsk.

Börje skrattar fortfarande åt min lektion i flirtandets konst. Han har ont i magen.

 

Vi ska få dagrum i Novosibirsk. Två stycken. Ett för damer och ett för herrar. Jag måste tvätta håret.

Tanja heter den andra tågvärdinnan. Tamara och Tanja. De kommer att åka vidare med tåget. Vi kliver på ett nytt efter uppehållet i Novosibirsk.

 

Min hårda mage är äntligen lite mindre hård. Jag har slutat dricka te - och satsar på det alltmer blaskiga kaffet. Olga har tipsat om att man kan köpa glass på stationen - den innehåller så mycket bakterier att man garanterat blir dålig i magen. Jag joggar runt på alla perronger - om jag inte letar brevlåda förstås - då joggar jag runt utanför stationerna. Kvass kan man dricka också - men vi har inte sett till någon kvass-vagn än. Det fanns kvassmaskiner i Moskva lite varstans.

  

Inatt 1:55 Moskva-tid kliver vi av detta tåg. Klockan är då 5:55 lokal tid i Novosibirsk. Frukost på hotellet. Stadsrundtur.


Den 23 maj 1987 - sjunde dagen

Lördag morgon 23 maj 1987

Svensk tid 23:50 (den 22 maj)

Moskva tid 1:50

Novosibirsk 5:50

Vi ankom tidigare än beräknat.

Jag sitter i kö till duschen på hotell Central. +5˚, soluppgång kvart i sju.

 

Båtutflykt på floden Ob.

 

Sen åkte vi till akademikernas stad. Novosibirsk är en stad uppbyggd kring forskning. Här är det billigt att bo, man får hög lön och många studenter åker hit för att tjäna pengar - men ingen vill egentligen bo här. Varor - som färsk frukt är ännu svårare att få tag på här än i resten av Sovjet.

Vi var på en inofficiell marknad - alla marknader ska egentligen styras av staten - men denna var lite halvprivat. Folk sålde frukt och grönt från de egna datjorna, lite vid sidan om, och begagnade kläder direkt från bilarna.

Novosibirsk var en ful stad. Kallt var det också. Och jag var på dåligt humör. Trött - vi förlorar ju tid hela tiden - min inre klocka är ju egentligen mitt i natten när det är morgon här.


image63
Else, Olga och lilla Sune i Novosibisrsk. Kalla, trötta och sura.
 



Jag plåtade Lenintorget med enormt stora statyer och med baletten i bakgrunden.

 

Gick på usel balettföreställning med Olga, Bengt och Rikard. Värsta jävla smörjan! Olga ville gå - men jag var nyfiken på om det kunde vara så illa hela vägen. Och det var det. Biljetterna var inte så dyra i alla fall.

Det var någon slags balett med klassisk musik där de som såg ut som punkare var fascister medan de som såg töntiga ut var hjältar... Väldigt pk - men sympatierna kunde nog lätt hamna hos fascisterna. Dansen var urusel, agerandet var pinsamt, handlingen var flummig.
Olga orkade inte ens förklara handlingen. Hon förstod den nog inte så bra heller.

 

På hotellet var det dans. Men när orkestern spelat en låt hade de paus i minst lika lång tid som de spelat. Man kom liksom aldrig upp i varv. Danslokalen såg ut som ett kontor.



På tåget igen 

Tage blev besviken över att tågvärdinnorna var män denna gång, men så kom en kvinnlig bädderska och han sken upp igen. Det är inte lika fint på detta tåg som det som Tamira och Tanja skötte. Inga blommor och inga fina gardiner. Jag skulle vilja ha de gardiner som satt uppe i det förra tåget. Det var invävt i själva tyget vilka städer som trafikerades.

Börje blir nog ledsen, fast vi ska inte åka så lång sträcka med detta tåg.


Den 24 maj 1987 - åttonde dagen

Söndag 24 maj 1987 

Frukosten hade vi ätit halv sex så vi fick lunch klockan tio - jag trodde det var frukost och åt för mycket bröd, orkade inte huvudrätten. Kvällsmålet serveras klockan tre. Sova åtta. Vi är framme i Irkutsk inatt - måste bädda av sängarna en timme innan ankomst så att de kan räkna sänglinnet.

Jag missade frukosten - drack för mycket champagne igår. Bengt bjöd, han var skyldig eftersom han förlorade i kortspel - jag vann. Jag har rejäl baksmälla, men har äntligen lyckats med vad jag skulle på toa. Folk fick rycka hur mycket de ville i dörren.

Jag har lämnat minst två kilo eget spår längs den transsibiriska järnvägens spår. Det var skönt.

  

Else och jag tänker dela rum i Irkutsk också - vi delade i Moskva och det gick bra. Hon är från Danmark - bor i Karlstad nu. Berättade att hennes bror blev skjuten av tyska soldater när kriget var slut. Soldaterna visste inte det, att kriget var slut alltså. Hennes bror hade varit på bio fredens första dag. Han hade varit så glad, men blev rädd när tyskarna skrek och sprang - då blev han skjuten och dog. Else var ledsen fortfarande och besviken för att tyskarna inte fått veta att undantagstillståndet inte gällde längre. Man fick vara ute på kvällarna - det var fred - men för tyskarna var det fortfarande krig.

Varför gör man rätt när man mördar någon när det är krig - men fel när det är fred? Ett mord är väl alltid ett mord?

 

Evert går fortfarande vilse. Han har inga extra kalsonger med - hans dotter Annika har gått runt och lånat kalsonger av de övriga svenskarna. Ska köpa så fort hon hittar en affär med kalsonger - annars har hon lovat att skicka nya till hemadresserna.

Evert är arg på Annika för att hon röker. Blir lika arg och förvånad varje gång han ser henne med en cigarett. "Röker du?" säger han varje gång. Det får du inte!

 

Något nytt har hänt med utsikten; jag ser mullvadshögar. Alla intressanta förändringar antecknas. Det är söndag, så folk är lediga och är ute i skogen och plockar murklor eller är på sina datjor och påtar i jorden.

Inte så sankt längre. Mera söndervittrade berg, jordskred.

Lövsprickningen har inte kommit igång här.

 

Margit gnäller och längtar efter sin TV. Tage vill ha en svensk tidning.

 

Suzanne virkar och löser korsord.


Den 25 maj 1987 - nionde dagen

Måndag morgon, 25 maj 1987 

Två på natten Moskvatid - sju på morgonen lokal tid.

Solen skiner - men det är nog kallt. Lyckades sova förra natten, så det gör inte så mycket att jag bara fått sova några timar inatt.

Lakanen är insamlade och räknade.



image103
Händelselös utsikt och svenskar som tittar på det som inte händer i tågets korridor.

 

Svenskarna dricker te och kaffe. Jag dricker kaffe. Vi betalar dricks till tågvärdinnorna varje gång vi kliver av, dels för trevnaden, dels för teet. Även jag uppmanas betala - fast jag inte druckit något te. Jag vill ju gärna ha - men får nöja mig med ett allt tunnare kaffe.

 

Hej då lilla tågvärd. Idag ska vi se på en mammut och åka ut på Bajkalsjön.



Måndag den 25 maj 1987, eftermiddag 

Inkvarterad på hotell Intourist. Åttonde våningen, utsikt över Angarafloden (eller "fluden" - som alla floder i Ryssland numera heter).

Angara är den enda flod som leder från Bajkalsjön. Staden Irkutsk ligger där floden Angara möter floden Irkut cirka 6 mil från Bajkalsjön.

 

Vi har ätit en god lunch. Förrätt; kall panerad fisksoppa med "kroppkakor" eller "ravioli". Huvudrätten var gott grillat kött med sås och inlagd tång och apelsinskiva. Var kan man köpa inlagd tång? Det vill jag ha med hem! Dricka till var kokt vatten med vin och kanel.

Efterrätt te och glass. Tror det var den godaste måltiden hittills.

Snart är jag en riktig babusjka.



Hissarna

Ibland kommer man med hissen. Ibland inte. Om man har kommit med så kan det hända att man kommer till rätt våning inom tio minuter. Eller på 45 minuter.

Hissen ringer när det är för många passagerare. Och det kan räcka med en passagerare för att ringandet ska börja. Ibland ringer den utan att någon står i hissen. Att gå åtta våningar med massor av packning när man är jättetrött lockar egentligen inte - men är det alternativ många väljer.

image64

 

Irkutsk är en vacker stad. Rent, gamla hus, glada människor, vackert, varmt och soligt. Fåglarna kvittrar utanför mitt fönster.

Jag har duschat och tvättat kläderna.

 

Det enda trista med Irkutsk som jag sett hittills är att jag såg människor som sov på stationen när vi kom på morgonen. Var det zigenare? Jag blir så illa berörd när jag ser människor som far illa. Alla har det materiellt bra i Sovjet, men bland "alla" räknas visst inte zigenarna.

 

Sixten från Gargnäs super. Han har suttit hela vägen från Moskva i sin kupé - som ligger intill vår - och rapporterat från resan: "Jaha, nu stannar vi på en station, jag vet inte vart vi är och inte vart vi ska, men sen när vi har varit där, då vet jag vart vi varit."
Kan bli stora journalistpriset för det reportaget.



image102

 


Stor-Sune och hans Britta är på ny shoppingrunda. Han är rörmokare - sa jag det?

 

Skulle ha träffat Maria i vestibulen kvart i fyra - men jag somnade.

 

När vi gick på guidad rundtur med Olga och den lokala värden - som också pratade svenska - så undrade Tage om svalorna. "Var kommer de ifrån? Bor de här?"

Det finns ju inga dumma frågor sägs det.

  

Nu är jag sugen på frukt, en apelsin vore gott, eller en tomat.

 

Ett attans spring i trapporna - folk litar visst inte på hissarna. Och de som litar på hissarna kommer ändå inte med - eftersom hissen anser att den är överbelastad för minsta lilla vindpust.

 

På kvällen satt vi i baren. Den såg ut som ett inrett garage. På ena väggen var det en spegel, på andra väggen var baren. Klaustrofobi. En tredje vägg var täckt av ryska flaggan. Där fanns också blinkande lampor för mysfaktorns skull. Jag drack champagne.

Bengt var i gasen. Rikard ville gå på disco.

 

Jag och Else tog en promenad. Else har vunnit en högvinst som hon ska hämta i Stockholm. Den var på minst 100.000:-

 

Den 26 maj 1987 - tionde dagen

Tisdag den 26 maj 1987 

Utanför pälsverket. Else och jag gick inte in. Vi har promenerat bland trähusen och fotograferat. Omålade lärkträhus med målad snickarglädje runt fönster och dörrar i starka färger, ofta knallgrönt och knallblått.



image65
Nya och gamla hus. Ryssarna tyckte bättre om de nya och förstod inte varför vi ville fotografera gammalt.




image66
Spårvagn.


 

Stor-Sune har köpt sin Britta en pälsmössa som hon har i stekande värme.



Tisdag kväll 

Vi har åkt på utflykt till Bajkal, kom till en utsiktsplats där man skulle sätta fast något i buskar som fanns där - och om man kom tillbaks efter ett år och det som man satt fast satt kvar så skulle man få lycka.



image67
Gunnar satte fast en ask med Gottegrisar - nu måste han åka tillbaks om ett år för att se om de var kvar.




image68
Det såg lite skräpigt ut - först när man kom dit. Men sen tyckte jag det såg kul ut - fast skräpigt.



image109
Sixten - utsänd från radio Gargnäs.


 

Sen gick vi en promenad från bussvägen - till en stad som kallades Lärkstaden längs Angarafloden. På en stenig strand låg ett svart hundhuvud. Vattnet var klart och blått.



 

image69
Ett hundhuvud




image71
Det låg lite snö kvar längs vägen där vi gick. May fotograferade mig.
 


I Lärkstaden fanns en kyrka som fortfarande var i bruk. Ryssarna var väldigt stolta och glada för den. De flesta kyrkor var antingen rivna, eller användes för annat. Några är museer, andra spannmålslager och det finns kyrkor som används som dykarskolor. Man fyller kyrktornet med vatten och sen får dykarna gå ner på några meters tryck och öva sig på problem som kan ske under vattnet.

Men detta var en fungerande rysk-ortodox kyrka med gamla ikoner.

Sixten skulle inte med in.

"Jag fattar inte varför vi ska in i en massa gamkyrkor - gamkyrkor har vi ju hemma."

 

Stor-Sune var i alla fall imponerad: "Jösses - här finns ju konst för miljoner!"




image72 



Jag tog några bilder i kyrkan, efter att ha frågat om jag fick: "Modjno fotografirovat?"

можно фотографировать? 

Jag fick ta bilder.

 

Margit har spräckt trumhinnan - Olga har varit med Margit och Tage till sjukhuset. All sjukvård är fri här. Även för utlänningar.

Stor-Sune har varit med sin Britta i stan och handlat lite igen. De har provat ut glasögon.

 

På kvällen fick vi lyssna på rysk folkmusik, det var balalajka och Kalinka för hela slanten.

 

Else och jag var så proppfulla med mat att vi tog en promenad. Vi gick ut mot en ö i Angarafloden därifrån det strömmade musik.

Har skickat ett vykort till mormor med Bajkalsjön.

Gunnar är full.

Rikard bjöd mig på öl.

Skrev i dagboken:

image104

Den 27 maj 1987 - elfte dagen

Onsdag 27 maj 1987 

Gunnar blev jättefull igår och har sjungit hela natten. Börje är sur, han har inte kunnat sova.



image82


 

Rummen ska vara utrymda till klockan 12.

Rum nummer 323 är reserverat för oss damer och vårt bagage.

Lunch klockan 14, middag klockan 18:30.

Samling 19:30.

Avfärd.

Tåget går.



Onsdag mitt på dagen 

Sitter på marknadsgatan i Irkutsk och dricker äppeldricka på en servering.

Varmt och trångt. Folk är påbyltade.

Täckjackor.

Barn har mössor och tjocka pantalonger.

Säkert +26˚.

 

Alla köper allt hysteriskt.

Så fort en ny vara kommer till marknadsgatan bildas en ny kö. Oavsett vad som säljs. De flesta vet nog inte vad de köar för.

Folk har pengar - men det finns inga varor.

Allt exporteras eller säljs till turister.



Att handla i en rysk affär: 

Se ut en vara.

Gå till kassörskan och säg vad du ska ha.

Betala.

Gå till expediten med ditt kvitto och hämta ut din vara.

 

Alla kassörskor räknar på kulram, fast de har räknemaskiner och elektroniska kassor.

 

Nu tog det som ser ut som kroppkakor slut, ändå står folk kvar och köar. De hoppas väl på en ny leverans.

Tyvärr hinner jag aldrig bli hungrig, annars hade jag kunnat smaka på något på stan. Halvpension vore bra.

 

Ryssar ser ut som tyskar, jugoslaver och finnar. Blonda och blåögda. Fast här i Irkutsk finns några med lite asiatiskt utseende.



image78

Kön efter "kroppkakor" och mina teckningar till Anja.

 


Folk står fortfarande kvar i kön och väntar på det som ser ut som kroppkakor.

Nu kom det något som ser ut som jättefina pistaschbakelser. Ingen handlar. Alla vill ha "kroppkakor".

 

En liten tovig flicka kommer fram till mig. Hon pratar ryska, ser lite ut att vara zigenare, bryr sig inte om att jag inte förstår. Hon säger att hon heter Anja. Verkar vara ensam här. Ser inga föräldrar. Jag försöker förklara med teckningar i dagboken och kroppsspråk att jag kommit med tåget från Moskva och att jag ska åka vidare till Chabarovsk och sedan flyga tillbaks till Moskva igen.

Att jag är från Sverige ursprungligen är alltför komplicerat för mig att förklara på Tarzan-ryska.



Sista timmarna i Irkutsk 


Sitter med fötterna i Angara.



image79



Olga har berättat en saga om Angara som flydde från sin stränga far Bajkal.

Pappa Bajkal hade många barn, men hans dotter Angara var hans mest älskade. En dag träffar hon Jenisej och blir förälskad, fadern vill inte att de gifter sig. Angara och Jenisej förlovar sig i hemlighet, sen ger han sig av västerut.

Medan Jenisej är borta kommer Irkut på besök. Han är rik och mäktig och fadern blir förtjust när Irkut ber om Angaras hand och tackar ja, utan att fråga vad dottern vill.

Angara kan inte gifta sig med Irkut, hon älskar Jenisej och rymmer från sin far, västerut mot Jenisej.

Bajkal kastar en stor sten efter henne - den finns kvar vid Angaras utlopp. men stenen missar. Irkut kommer hem till dem och får reda på vad som hänt, han rider efter Angara, men en bit bort faller hans häst ner och dör - det är där staden Irkutsk ligger idag.

Floden Angara är den enda flod som leder bort från Bajkal - och nu vet jag varför.

  

Solen steker och vattnet är iskallt. I vattnet krill. På vattnet en disco-båt.

Verkar vara en studentskiva på båten.

Här nere vid floden klär folk av sig.



image80

 

Det blir svallvågor från båten. Det sitter en man en bit bort från mig, han har tagit av sig strumporna och lagt dem på en sten. Nu svepte svallvågorna ner strumporna i Angara. Och ena skon åkte också i. Han står med uppvikta byxben och försöker rädda sina strumpor och sin sko som ligger och guppar i svallvågorna.




image81



 

Jag har köpt några propagandaaffischer och retuscherade foton i en bokhandel. I bokhandeln måste man stå i kö för en kundkorg. Man får inte gå in utan kundkorg. Väskan måste man lägga ifrån sig också.

 

Dags att gå hem till hotellet nu. Tar med några stenar som minne från denna fina stund.

 

Undrar om det är fint att bo här.

Undrar om det är mycket kallt på vintern.

 

Bajkalsjön bottenfryser om vintrarna, så det är nog ganska kallt. De lägger ut räls på isen om vintern - och transsibiriska järnvägen går tvärsöver sjön då.

I sjön finns en fet fisk som är genomskinlig. Den kan leva bra där - för den är så fet. Förut var den populär att fånga - fettet användes som lampolja. Nu är den utrotningshotad. Minns inte vad den hette.

 

Jag hatar vintern, jag hatar militärer och jag hatar miljöförstöring - så Irkutsk är nog inget alternativ.

Men husen är fina.

De har bara fönster utåt gatorna på nedervåningen. Ovanvåningen var för kvinnorna - och de skulle minsann inte flirta med förbipasserande - därför fanns det bara fönster åt gården på ovanvåningen.


Den 28 maj 1987 - tolfte dagen

Torsdag den 28 maj 1987 

Första morgonen på sista sträckan.

Svårt att stå ut med Margit och Tage - de bara längtar hem och räknar dagar och timmar tills vi når svensk mark igen. Jag längtar inte hem - vill inte till Sverige - kan de inte vara tysta nån gång?

Undrar varför ryssarna inte fick gå in på hotell Kosmos i Moskva?

 

Det här tåget är ganska smutsigt. Toaletten luktar inte bra.

 

Nu åkte vi förbi en bränd by.

Vi har sett rök ganska länge. De övriga svenskarna tror att ryssarna svedjebränner, men jag drar mig till minnes att de pratat om nån eld i södra Sibirien/norra Kina som inte går att släcka. Svenskarna vill inte tro mig. Jag skiter i svenskarna.

 

I morgon fyller Lill-Sune och Ingemar 100 år tillsammans. De känner inte varandra - men vi har planerat att fira dem. Personalen i restaurangvagnen har lyckats ordna tårta.

 

Jag har spått Olga.

Sen spelade vi idiot. Bengt kom in i kupén och blev trippelidiot.


.
image105

Olga har ryskalektioner med mig - tycker att jag skriver de kyrilliska bokstäverna bra för att vara nybörjare. Tåget skakar mycket mer än jag är van vid, som när jag åkte tåg när jag var liten. Man hör skarvarna mellan skenorna. Det är svårt att skriva.



 

Sen ordnade Bengt en frågetävling bland svenskarna. Kupéerna tävlade mot varandra.

Vår kupé kom tvåa.


Jag har gjort en promenad till slutet av tåget. Totalt ca 20 vagnar. Varför gick jag aldrig och hälsade på de där armenierna? Det hade ju varit kul att prata med fler främlingar. Jag glömde bort det helt enkelt. Jag tror de blev lite ledsna. Nu är de inte kvar - de åkte ju med första tåget.



image83
Min kupé och mina kupékamrater. Uppe till höger är min plats


Natt mot fredag

Skogen brinner!

Nu åker tåget rakt igenom rök och eld. Jag är den enda i min kupé som är vaken. Jag väcker Bengt och vi kollar tillsammans. Elden är precis utanför tågfönstret och man bränner sig om man tar på fönstret. Är inte det farligt? Spåren borde krökas av värmen. Vi åker i full fart genom elden. Känns som om vi var i filmen om Bambi - i början då hans mamma och pappa brinner upp. Eller blev de skjutna? Det brann i alla fall i början av filmen och det är lika vackert nu i verkligheten - allt är röd-orange utom träd och buskar som syns som svarta siluetter

 

Den 29 maj 1987 - trettonde dagen

Fredag, kväll den 29 maj 1987

 

image107
Utsikt från ett tåg.





image108
Mer utsikt.



Sista kvällen på transsibiriska järnvägen
Vi firade Lill-Sune och Ingemar i restaurangvagnen idag. Else hade skrivit en sång till deras ära. Det fanns tårta och sprit att fira med. Ingemar blev skitsur, han ville inte bli firad. May är jätteledsen.

Det sups i Lill-Sunes kupé.

 

Gamlingarna i min kupé gnäller som vanligt och längtar hem.

Jag längtar bara efter att få slippa deras gnäll.


Den 30 maj 1987 - fjortonde dagen

Lördag den 30 maj 1987, Chabarovsk

Träffade nån snubbe och gjorde en sån där dum affär. Bytte en limpa Marlboro inköpt på en Beriozka mot en burk rysk kaviar och massa rubel, vad jag nu ska med rubel till. Jag ska ju hem. I de ryska butikerna finns inget att köpa och i Beriozkan kan man bara handla för västvaluta. Men kaviaren är jag glad för. Den brukar vara slut även i Beriozkan. Svenskarna har väl varit där och dammsugit.

I Beriozkan där jag köpte Marlborolimpan köpte jag en Leninbyst också. Ganska fin faktiskt.



image120
Влади́мир Ильи́ч Улья́нов - Vladimir Iljitj Uljanov kallad Lenin - Ленин


 

Egentligen vill jag inte göra såna där illegala affärer. Tycker inte om sånt.

Snubben skulle ta mig till nån champagnerestaurang sedan. Trodde inte att de serverade alkohol på restaurangerna här.

 

Sen gick jag med svenskgruppen på sightseeing med lokal guide - vi får en lokal guide i varje stad vi kommer till. Fast vi har både Bengt och Olga med oss. Alla guiderna pratar svenska - ingen har varit i Sverige. Fast jag talar ju engelska och har inte varit i något engelsktalande land förstås. Utom i England när jag var ett år - men då talade jag ju knappt ens svenska.

 

Sen båttur på floden Amur som hade kunnat vara trevlig om inte-


image84
Skrikig amerikan - tyst för ögonblicket...

Skrikiga amerikaner med skrikig rysk värd förstörde hela turen. De bad oss dessutom att vara tysta när intern ointressant information vrålades ut i högtalarna. Jag, Rikard och Maria surnade till rejält och bråkade med dem.


image85
Maria är inte så sur som hon ser ut, hon är surare...





image86
Rikard blev ganska trött under flodresan.
 

Amur betyder kärlek, floden delar Kina och Sovjet och är känd för sina gränsstrider, sitt vackra namn till trots. Vi kunde se in i Kina. Så snopet att vara så nära, men ändå inte åka in. Fast jag valde ju denna tur.

Hade kunnat åka till Kina, Beijing, istället - men då hade jag inte fått nån mat på vägen, inte ens restaurangvagn sa de - man måste ha med sig rejält med mat och handla vad man kommer åt längs vägen.

Sen när jag kommit till Beijing skulle jag resa runt på egen hand - men måste ordna tillstånd för varje stad jag ville besöka och också ordna resan hem själv. De flesta reser ner till Hong Kong och hoppas på sistaminuten-biljett, men då måste jag ju ha massor av pengar med mig i resecheckar eller i kontanter - och tänk om jag inte lyckas ordna nån sistaminuten-biljett till ett bra pris. Nä, det skulle vara för mycket osäkerhet och oro på en sån resa. Och dessutom helt själv. De talar inte så bra engelska på den kinesiska landsbygden. Jag skulle bli lurad och rånad tusen gånger om.


image87


Nåja - jag får väl åka till Kina nån annan gång. Jag har tagit ett foto av en ö i Angarfloden - och en båt med tre hus travade i pyramidform.



image88

Amurfloden - och Kina några kilometer bort.


  

Snubben jag gjorde min dumma affär med har snurrat runt kring hotellet - jag har mött honom minst fyra gånger. Han tjatar om att vi ska gå någonstans och dricka vin. Jag är tveksam. Sen bjöd han på party, hade en kompis med. Jag tänkte att det var bäst att ta med ytterligare någon svensk om det skulle bli hotfullt för mig. Hämtade Rikard i baren.

 

Vi åkte hem till dem. På vägen såg vi en busschaufför som misshandlade en eskimå. Ingen reagerade. Det var som om det var helt naturligt att man slår eskimåer ibland.

Rikard och jag blev oerhört illa berörda. När eskimån låg på marken sparkade chauffören på honom, fast han såg medvetslös ut.

De ryska grabbarna förklarade att eskimåerna är paria - de super och bråkar och måste hållas i schack. Fast den här eskimån såg väldigt fredlig ut. Och sen var han ju medvetslös - det var ju snarare chauffören som såg ut att behöva hållas i schack. Rikard och jag vågade i alla fall inte hjälpa eskimån - tänk om alla ryssar skulle kasta sig över oss. Ingen verkade ju vara på eskimåns sida. Jag tänkte på det där länge.

 

Vi åkte buss, man betalade själv i en automat i bussen. Det fanns ingen biljettkontrollant - men det behövdes inte - för alla tanterna i bussen var kontrollanter. Tantkontrollanter.

När vi närmade oss den ena killens hem - som tydligen var det ställe där festen skulle hållas (dvs det var visst jag och Rikard som var festen) så sa de åt oss att inte prata - för då skulle vi avslöja att vi var utlänningar. Rikard förstod inte - eller brydde sig inte - han bara babblade på.

Hemma hos den ena killen satt vi på golvet på en tjock orientalisk matta. Det var mattor överallt; på väggarna, borden, sängarna, i flera lager på golvet.


Killarna ville bara prata sex. Helst bögsex, är David Bowie bög? Är Mick Jagger Bög?

Vi svarade att vi inte visste och att vi inte brydde oss - gör sexualiteten dem till bättre eller sämre människor? Jag tänkte att de förfasade sig över västvärldens moral - men när Rikard och jag pratade om det senare så kom vi på att killarna kanske var bögar och ville ha stöd från kända musiker. Sovjet är en machostat.

Vi såg på ett TV-program om Vysotskij hemma hos dem. Det var ett minnesprogram - en hög militär pratade väldigt mycket - som om de varit de allra bästa vänner. Men enligt grabbarna så var det ingen som officiellt erkände Vysotskij när han var i livet - det var först sen han dött och blivit en kultperson som alla blivit hans allra bästa vän.

 

När vi skulle gå bad grabbarna oss igen om att vara lite diskreta. Rikard sjöng "Yellow submarine" för full hals - och Internationalen på svenska. Killarna var otroligt besvärade. Dessutom var de inte kommunister - till Rikards stora förvåning. Han trodde alla ryssar var kommunister.

 

De bestämde att träffas senare på kvällen - han skulle byta t-shirts och kulspetspenna mot rysk kaviar och ett militärskärp med hammaren och skäran.

 

Jag mötte Rikard i korridoren med en plastkasse i näven - fylld med t-shirts.

"Men är du inte klok" sa jag "Receptionisten är säkert en KGB:are - han kollar ju att du har världens plastkasse med dig ut - och ingen kasse med in - du ska ju inte precis göra legala affärer med grabbarna."

 

Jag föreslog att han skulle klä på sig t-shirtarna - och dra en stor kappa över - det skulle inte synas så mycket då. Pennan låg i fickan - den tog inte så mycket plats.

Efter en stund knackade han på dörren. Han hade stoppat in tröjorna under sin tröja och hade fått världens ölmage ovanpå det en trenchcoat - jag garvade så jag höll på att kissa på mig. Han såg ut som en gravid blottare.

En halvtimme senare var han tillbaks - lika fet som förut. Grabbarna hade inte dykt upp.

"Men var hade ni stämt plats?"

"Utanför" svarade han. "Jag gick runt på parkeringsplatsen. Men när jag inte kunde se dem så började jag att vissla Yellow submarine - så att de skulle höra mig och känna igen mig - om de hade glömt hur jag såg ut."

"Men är du inte klok - har du gått runt på parkeringsplatsen som är helt upplyst av strålkastare och förmodligen den mest filmade platsen i hela Chabarovsk. Om du vill hitta KGB någonstans i denna stad - så finns de väl där."

Jag garvade ännu mer. Var rätt trött - skrattade mig till sömns - medan jag tänkte på en utlratjock Rikard i trenchcoat, visslandes Yellow Submarine på en strålkastarupplyst parkeringsplats i Chabarovsk.


Den 31 maj 1987 - femtonde dagen

Söndagen den 31 maj 1987

Förmiddagen var vi på hembygdsmuseet i Chabarovsk. Vännerna från igår hittade Rikard där och de kunde göra affärer. De berättade att de suttit och tryckt i buskarna utanför parkeringen - men att de inte vågat sig fram - eftersom de var rädda för polisen - som finns överallt. Så blev affären i alla fall avslutad dagen efter. Rikard fick en jättestor burk med rysk kaviar och ett ryskt militärbälte. Han skröt över att han gjort en mycket bättre affär än jag. Jag hade bara fått en liten burk.



Sitter på planet mot Moskva.

Bengt har i förväg bestämt var i planet vi ska sitta. Vad har han emot mig? Jag blev omringad av idel idioter.

Bredvid mig sitter Helmer och Maj - det gifta paret som kallar varandra för mamma och pappa - glä - så osexigt. Och så är de sura på de andra hela tiden och allt var bättre förr. De är otroligt korkade och gnälliga - om jag ändå hade min Walkman med - så skulle jag dränka deras kommentarer i Svansjön.

Bakom sitter Sixten som inte kan ha duschat på hela resan - och stinker. Dessutom sitter hans mage där. Sittplatserna är trånga och hans mage petar mig i ryggen - jag pressas framåt - mot May och Ingemar - May som fortfarande är ledsen och rädd - Ingemar som är arg och tyst och elak, och ganska tjock han också. Men han slår henne väl inte på planet får vi hoppas.


image114
Jag längst till vänster, sen nyfikne Helmer och sist hans hustru Maj. Jag är barfota för det är skönt. De dricker varsin spya. Varför vet jag inte.
 

Jag sitter i alla fall närmast fönstret - så jag kan se ut - kul att se norra Sibirien - och att se allt uppifrån. Nu vill Maj att jag ska byta plats med henne - för hon tror att jag vill prata med Jan från Helsingborg. Vad menar hon med det? Jag har väl aldrig pratat med honom? Ni ungdomar säger hon - nåja - han är under 50 - så han räknas väl som ung då. Men jag gillar inte honom och jag trivs med fönsterplatsen - det enda som är bra med denna placering hittills. Det är väl den hon vill åt - min fönsterplats.

 

Tyckte det var konstigt att utlänningarna skulle gå på planet först - som om ryssarna var en andra rangens människor. Inga amerikaner med i alla fall - skönt.

Många barnfamiljer och militärer bland ryssarna.

Vi kommer att få flera mål mat - hm - jag vill inte äta i deras sällskap - jag mår redan illa.

Resan kommer att ta åtta timmar. Det är världens längsta flygning över land säger de.

Sätena är otroligt obekväma - man sitter som en kutrygg.

De spelar lugnande musik i högtalarna - och planet har inte ens startat än - detta bådar inte gott.

Nu sätter planet igång - och får upp farten. Startbanan var otroligt skumpig och knölig - luftgropar redan på marken?

Hej då Chabarovsk.

Nu ser jag den sibiriska skogsbranden uppifrån!
Ett stort svart område med brand och rök runtomkring.




 

Senare samma flygning

Har sovit och ätit. Sixten hade svårt att få plats med matbrickan - pressade allt vad han orkade mot mitt säte.

Drickan till maten smakade och luktade spya. Jag la ett lock ovanpå - tills de kom och hämtade brickan. Helmer ställde sitt kräks nära mig och jag bad honom att flytta det. Han ville ha min spya när han förstod att jag inte skulle dricka upp den.

Personalen tjatar om att det är viktigt att dricka mycket hela tiden när man sitter stilla så länge under en flygning - annars kan man få en blodpropp.

Så efter en stund serverades nytt kräks.

Jag får ta risken att drabbas av en blodpropp - spya dricker jag inte. Helmer drack även denna gång upp mitt kräks.

 

Nu flyger vi över norra Sibirien - snö och is. En absolut rund regnbåge lyser i molnen - en vädersol?

 

Hej Helmer, sitter du och läser min dagbok över axeln på mig? Ha, ha - den meningen fick honom att sluta läsa.

 

Får skavsår i ändan snart. Sitter som en s-formad ostkrok.

 

Är det verkligen nödvändigt att snoka i vad jag skriver? Kan du stava till integritet?


Helmer har börjat kommentera mina teckningar och det jag skriver - måste man säga till en vuxen människa att bete sig vuxet?  Fast kallar man sin fru för mamma så har man väl inte vuxit upp än.

Nu har vi fått mat två gånger - antar att det var lunch och middag. Vi ska äta middag när vi kommer fram också. Skulle kunna hoppa över den - men det är avskedsmiddagen - så det vill man ju inte missa.

 

Vi startade klockan 15:00 Chabarovsktid - nu är den 22:00 Chabarovsktid - vi har flugit i sju timmar. Vad är klockan i Moskva?



Söndag kväll - framme i Moskva - på hotellet 

Vi bor på hotell Rossija vid Röda torget. När det byggdes var det världens största säger Olga - och dummaste tillägger hon. Hotellet har cirka 3000 rum.


 


image115

I hotel Russias kilometerlånga korridorer irrar turisterna omkring i evig klagan. O, ve - varthän och varför...


 

Det är nästan omöjligt att hitta sitt rum. Hotellet består av fyra höghus utan inbördes sammanlänkande gångar - upptäcker du att du inte hittar ditt rum i den byggnad du befinner dig i - när du trampat kilometer efter kilometer - runt - runt - runt - så får du leta upp en fungerande hiss - eller gå med packningen ner för alla trapporna - och gå ut på gatan - in i en ny vestibul - visa pass och passersedel som visar att du har rätt att vistas på detta hotell - hoppas på att du kommit till rätt byggnad - åka upp till den våning du listat ut att du ska bo på och påbörja en ny vandring i kilometerlånga korridorer.
Detta drabbade Rikard. Han hade dessutom extra mycket packning eftersom hans mamma var rädd att han annars skulle frysa ihjäl i Sibirien. Nu var vi i södra Sibirien - och vädret var ungefär som hemma - men det hade de inte tagit reda på. Så Rikard släpade på sina två väskor fyllda med varma tröjor och långkalsonger - plus allt han köpt på sig i Beriozkorna.

Minus de t-shirtar han bytt bort.

 

Else och jag gick i god tid till middagen - eftersom vi var rädda att inte hitta till rätt restaurang sen. Det fanns över 20 restauranger i hotellet - men bara en var rätt. Vi sökte i cirka 45 minuter innan vi hittade den - och var rätt sena  - fick gliringar för det.

Maten var i alla fall rätt god - utom en torr köttskiva med vita taggar - det var det äckligaste jag inte ätit (kräkset det äckligaste jag inte druckit).

Åt inte upp köttskivan. Fick senare veta att det var tunga. Huga! Men vi fick i alla fall lite rysk kaviar - gott - fast slemmigt.

 

Efter middagen samlades några av resenärerna i Rikard och Marias rum - Rikard ville bjuda på sin ryska kaviar.

Men de upptäckte att burken var en konservburk och ingen hade konservöppnare med. Rikard och Stor-Sune gick ut på konservöppnarjakt. Tänkte kolla med restaurangerna om inte de hade en konservöppnare.

 

De var borta ganska länge. Vi levde numera efter Chabarovsktid - och klockan var snarare morgon än kväll nu - antar jag - många av oss var rejält avdankade av trötthet. Och det eviga korridorirrandet gjorde inte saken bättre. När Rikard och Stor-Sune kom tillbaks och knackade på dörren och vi öppnade så skrattade de så att man inte kunde höra vad de sa.

 

Rikard räckte fram sitt fina fynd, sin jätteburk med rysk kaviar, som han haft sånt besvär att byta till sig, alla t-shirtar han betalat med.

Burken innehöll någon slags blek kopia av Kalles Kaviar. Och den var inte särskilt god heller. Definitivt inget man sitter och skedar i sig tillsammans med rysk champagne. Vi rullade runt på golvet i skrattparoxysmer och jag fick ont i magen och höll på att kissa på mig.

Nåja - Rikard hade i alla fall fått ett fint militärskärp i utbyte mot en kulspetspenna. Tänk att pennor kan vara så hett stoff.

 

Det var nästan tur att resan snart var slut - annars hade jag garvat ihjäl mig - eller slagit ihjäl någon av gnällspikarna - någon hade fått sätta livet till i alla fall verkade det som.

 

Men vi hade i alla fall en dag kvar - en dag i Moskva - så att vi verkligen skulle kunna spendera våra sista kopek - eller vår eftertraktade västvaluta.


Den 1 juni 1987 - sextonde dagen

Måndagen den 1 juni 1987 

Frukost 8:30 - denna gång hittade vi restaurangen lite snabbare.


image110 
Utsikt från mitt rumsfönster tidigt på morgonen. Moskvafloden och universitet (tror jag - det finns flera byggnader i Moskva som liknar denna).



image112
Utsikt från mitt fönster några timmar senare.


 

image90
Rikard linslus på Gum




image91
Maria och Rikard på Gum.


Jag gick och handlade på varuhuset Gum, fast det fanns nästan inget att handla - köpte något som såg ut som tvål - men som troligen är någon slags blåbärssoppa. Och te och lite till - fick anteckna vad alla varor hade för nummer och vad de kostade  eftersom jag inte vet vad det heter och hur man frågar efter dem.
Gick in på en bokhandel också.

Köpte nummer 278 för 15 kopek, nummer 308 för 20 kopek, nummer 34 för 10 kopek och nummer 275 för 30 kopek. Vad dessa nummer stod för minns jag inte nu.



image92

Skyltfönster på Gum, med reklam för den enda vara som fanns i den butiken. I detta fall kakao - en en annan butik hade de bara socker och svart te - chai.

 

Sen fick jag ju falla till föga och handla på en Beriozka. Köpte rysk "champagne", armenisk konjak (den enda Churchill drack), några vackra koppar i blått porslin, choklad, ett rysk-svenskt lexikon (så dags nu när jag ska hem) samt slaget vid Poltava på ryska - en liten rackarns bok, av Alexander Pusjkin.


image94
Det rysk-svenska lexikonet kostade 1 rubel och 95 kopek. Priser på alla varor bestäms centralt och får inte ändras, ens efter flera år.


 

Det har landat ett litet flygplan på Röda torget idag - mellan Vasilijkatedralen och Kreml - undrar varför? Ingen vet något. Planet försvann illa kvickt.


image93

Rikard poserar vid en kvassmaskin på Röda torget. Man betalade en liten summa - kanske 50 kopek - kvass rann ner i ett dricksglas - av glas - man drack - tryckte på en knapp där  det rann vatten - tvättade glaset och ställde tillbaks det. Jag såg aldrig några trasiga glas vid kvassmaskinerna. Tantkontrollanterna kollade nog maskinerna också. Kvass smakar ungefär som svagdricka. Det var oerhört populärt i Sovjet. Fanns maskiner överallt, samt människor som gick runt med kvassvagnar.


 

Gårdagens middag var ju inte den sista, ikväll äter vi den sista måltiden. Vi ska ta med oss frukostpåsar upp på rummet - eftersom vi reser innan restaurangen har öppnat. Blir telefonväckta klockan fem.

Bagaget hämtas då - skönt - så att man slipper släpa runt det igen. Samling vid bussen klockan sex.

 

Jag vill tillbaks till Moskva. Skulle vilja resa runt lite. Olga säger att Georgien är vackert.

Hon ska komma till Sverige i sommar - hennes första utlandsresa. Är där omkring den 15-17 juni. Vi kanske ska ses då.


Den 2 juni 1987 - sjuttonde och sista dagen

Tisdagen den 2 juni 1987

På planet på väg hem.

Rikard sitter bakom mig, han är flygrädd.

Det här är ett stort plan.

Ingen rev ut filmen ur min kamera. Skönt - det hade jag oroat mig för.


 Hej då Москва, hej då Cовет!



image117


Epilog:
Jag googlade lite på de namn och orter som jag mindes från resan och hittade denna artikel om Gunnar Mella.
Frid över hans minne - hoppas ändå att han sitter i himlen och ler i mjugg över sitt spännande liv och resan till Sibirien.

Hotellet vi bodde på de sista nätterna i Moskva - hotel Russia/Rossija har rivits - det revs i januari 2006.