Den äktsvenska hederskulturen

Rubriken har jag lånat från Babak Rahmis artikel i Sydsvenskan.

Han skriver om den 17-åriga Doaa Khalil Aswad som för några veckor sedan stenades till döds av sina manliga släktingar för att de misstänkte att hon konverterat till islam. Hon ville gifta sig med en muslimsk man.

Familjen tillhörde religionen yazidi - en inte särskilt stor religion, kanske en halv miljon utövare.

Svenska Dagbladet skriver så här om religionen:

"Yazidiernas religion är förislamisk och de tillber Gud som Skaparen. De respekterar både Bibelns och Koranens profeter, i synnerhet Abraham. Men en ännu viktigare gestalt är Malak Taus. Utövare av andra religioner uppfattar denna ängel som Satan, vilket har lett till uppfattningen att yazidierna är djävulsdyrkare. Religionen har emellertid överlevt i århundraden vid sidan om islam och kristendom."

Det som Babak Rahmi tar upp i sin artikel i Sydsvenskan är intressant; många svenskar vill tro att endast invandrare utsätter sina kvinnliga familjemedlemmar för hedersrelaterat våld.

Men hedersrelaterat våld finns överallt, i alla kulturer och utövas mot både män och kvinnor.
Inte bara via stening och fejkade självmord från balkongen.

Babak Rahmi skriver:
"De kulturella normerna för sexuellt umgänge och sexualitet är samhällsspecifika, likaså tvångs- och våldsmekanismerna. I ett samhälle kan sex utan äktenskap och homosexualitet vara accepterade, i ett annat kan dessa vara tabu. De olika vålds- och tvångsmekanismerna kan likaså kulturellt motiveras eller förkastas i olika samhällen. På så sätt kan de olika uttrycken för hederskultur se olika ut i olika samhällen och olika samhällsgrupper, men det bara bekräftar att fenomenet hederskultur är universellt och därför också måste motverkas universellt."

Han hade pratat med Elisabet Nidsjö som menade att våld handlar om mer än "bara" fysiskt våld. Hot om våld, medvetenhet om straff, utfrysning och ekonomiska följder är andra sätt att utöva våld mot någon.

Vilka i den "äktsvenska" kulturen skulle kunna utsättas för hedersrelaterat våld?
Vanligast är kanske när en familjemedlem kommer ut som homosexuell, transsexuell eller på annat sätt -sexuell enligt en norm som inte följer familjens traditioner.

Eller om en familjemedlem väljer någon ur "fel kultur", "fel klass", "fel politiskt läger" etc.

Bland sektmedlemmar är det vanligt att frysa ut den som tar steget ut ur sekten och väljer en partner från världen utanför. Om hela familjen varit engagerade i en sekt - så väljer vanligtvis familjen sekten, framför sin avvikande dotter/son.
Jag talar till exempel om Jehovas vittnen. Bland f.d. vittnen finns det många som berättar om utfrysningen och om hur det är att förlora familjen och hela vänkretsen. Om arbetet med att bygga upp ett helt nytt liv och en ny identitet.

Det är dags att vi ser på oss själva och funderar på hur vi gör när någon i vår grupp bryter av. Kan vi acceptera det fullt ut?


Läs mer i
Sydsvenskan Babak Rahmis artikel.
Svenska Dagbladet om Doaa Khalil Aswad och steningen av henne.

Wikipedia om Malak Taus

image294
Malak Taus/Melek Taus, bild från Wikipedia



I Wkipedias artikel om Melek taus står att det svenska bandet Therion skrivit en sång om Melek Taus.
Therion på MySpace


Tack Martin för tipset om artikeln i Sydsvenskan.

Heil Labero

image265


En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas - där makten består av judisk businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.


Joe Labero i SJ:s tidning Kupé, med anledning av att han inte får uppträda i Las Vegas.


Joe Labero är lika lite blond viking som Hitler en gång var. Men Hitler blonderade sig i alla fall inte.

Det är märkligt att Labero bryter ut judar och homosexuella från resten av amerikanerna - som om de inte vore amerikaner. Så gjorde även nazityskland när de efterfrågade judar i de ockuperade länderna.
I Danmark ansåg man att det inte fanns "judar" men danskar som bekände sig till den judiska läran.

Alla judar tillhör inte en grupp, liksom att alla bögar inte tillhör en grupp.
Det finns ortodoxa judar som håller ihop, men inte med alla andra ortodoxa judar. Dessutom har ortodoxa judar starkare band till den konservativa kristenheten än med den liberala judendomen.

Och att bögar inte är en homogen massa, utan en homosexuell, men heterogen dito, är så självklart att det inte behöver kommenteras.

Och om nu bara judar och bögar fick uppträda i Las Vegas - varför fick då Frank Sinatra uppträda så ofta? Eller det kanske är en ny företeelse, detta med "fags and jews only in Vegas"?

Nåja - det är väl bara att konvertera - i bägge ändar.
Svårare är det för en kvinna att få en manslön - om hon nu inte vill byta kön.

Och om det nu stämmer att en kristen, medelålders, manlig, hetero-skandinav från medelklassen för en gångs skull blir åsidosatt - så kan det väl bara vara lite nyttigt - att få känna på det som oerhört många grupper råkar ut för varje dag.


Så här ser det ut idag i Las Vegas på show-fronten: http://www.vegas.com/shows/
Vet inte vilka som är bögar och vilka som är judar och om det verkligen har någon betydelse.

Sanningen är väl snarare att Labero inte är god nog för en show där.

Men David Copperfield är visst bra har jag hört.


Resumé om artikeln

Sylvester om artikeln

Miami-polisen skjuter en kvinna, sen skrattar de åt henne...

Detta är ingen parodi - vilket vissa tycks tro...


Bill Maher on the French



Bill Maher, ny intressant bekantskap för mig

Inga dementier från Vita Huset

Fick ett expressbrev från Washington i eftermiddags. Trodde det var dementierna. De som skulle förklarara att amerikaner inte är så dumma som resten av världen har fått för sig.
Men det var inga dementier...

Däremot en liten hälsning från Georg Bush och Condoleezza Rice:



Why People Believe Americans Are Stupid




Men så illa kan det väl inte vara?
Säg att detta är ett fejkat inslag.
Snälla...



Nämn ett land som börjar på U
Svar: Utah

Hur många sidor har en triangel?
Svar: 4.

Var ligger Västbanken?
Svar: New York

Star Wars är baserad på en sann historia - sant eller falskt?
Svar: Sant

Vad är Hiroshima och Nagasaki känt för?
Svar: Sudobrottning  [sic]

Hur många världskrig har vi haft?
Svar: 3

Vilket land bör USA invadera?
Svar: Frankrike (pekar på Austalien)
Varför?
Svar: För att USA och Frankrike har dåliga relationer.

En modig man i Tredje Rikets tjänst

image207
Fiskebåt med flyktingar anländer till Sverige. Foto: Öresundstid. 



Vissa av oss lyssnar till vår inre röst och går emot strömmen, om vi anser att strömmen leder åt fel håll.


 

Hur kom det sig att så många personer i Danmark med judiskt ursprung lyckades fly till Sverige i tid?
Hur kom det sig att de förstod att det var dags?

 

De hade ju levt i ett Danmark ockuperat av tyskarna, men hittills hade inte en enda av dem deporterats. Hur kom det sig att alla - som en man gick under jorden de två första dagarna i oktober 1943, tog sig till den danska kusten och i de flesta fall lyckade ta sig över sundet på bara några dagar?

 

Vem, eller vilka låg bakom detta?

   

Den 9 april 1940 gick tyska trupper till anfall mot Danmark. Cirka 16 danska soldater dog under de första morgontimmarna, men det danska försvaret var inte starkt nog att stå emot det tyska anfallet.

Målet med invasionen var för tyskarnas del att man ville säkra malmtransporterna från Sverige, samt att få flygbaser i Danmark som skulle kunna komma till användning i tyska räder mot Storbritannien.

  

Den danska regeringen hade kapitulerat, ställt sig under tysk administration och bildat en samlingsregering.




image210
Här ser man Werner Best (till höger), tillsammans med den danske statsministern Scavenius på audiens hos Kronprins Fredrik den 6 februari 1943. Foto från Öresundstid.


 

I november 1942 hade Nazityskland utnämnt Werner Best till riksfullmäktig i Danmark.


I december samma år satte danska nazister eld på en synagoga.

Den danske kungen Kristian X beklagade dådet offentligt, och mordbrännarna anhölls av den danska polisen.
De fick tre års fängelse.


Kung Kristian X skriver i ett brev till Werner Best:

"Jag önskar starkt betona för Er - och jag gör det inte endast av mänskliga hänsyn till mitt lands medborgare, utan även på grund av de farhågor jag hyser för de ytterligare konsekvenser det kan få för de framtida förbindelserna mellan Tyskland och Danmark - att en särbehandling av en grupp människor som har åtnjutit fullständiga medborgerliga rättigheter under mer än etthundra år skulle få de allra allvarligaste följder."

 

Werner Best och hans överordnade tolererade detta och andra utslag av antinazistiska aktioner, eftersom tyskarna var beroende av danskarnas goda vilja och av danskt livsmedel.

 

Av samma anledning sköt man på beslutet om den slutgiltiga lösningen för Danmarks judiska befolkning.

 

Werner Best var övertygad nazist, men ville av strategiska skäl bevara lugnet i Danmark.




image205
Rigsbefuldmægtiget i Danmark
Foto från Frihedsmuseet


 

Men under sommaren 1943 skedde flera händelser som ändrade hans syn på saken.

Bland annat upplopp, efter att de danska nazisterna lidit stort nederlag i valet.

Motståndsrörelsen växte sig starkare i Danmark.

 

Hitler höll på att tappa tålamodet med Werner Best, han ville ersätta honom med en man som kunde ta i med hårdhandskarna.

Den 29 augusti 1943 infördes undantagstillstånd i Danmark och Hermann von Hanneken tog över Werner Bests arbete.

 

Cirka 27 fartyg ur den danska flottan sänktes av de danska besättningsmännen för att de inte skulle hamna i tyskarnas händer. 13 fartyg seglades över till Sverige.





image211
Danska Nazistiska armbindlar
Foto: Frihedsmuseet.



Werner Best kämpade fortfarande för att få tillbaks sitt ämbete, han höll kontakt med Berlin och föreslog ett sätt där "judefrågan" skulle kunna lösas med en blixtaktion.

 

Best informerade sin underordnade, Georg Duckwitz om saken.

Duckwitz blir rasande och hotar att avgå. Han försöker på olika sätt avstyra aktionen, men misslyckas.



image206
Georg Ferdinand Duckwitz. Foto från Öresundstid

 

Den 19 september 1943 skriver Duckwitz i sin dagbok:

"Jag vet vad jag måste göra"

 

Vad han menade var att han måste stoppa transporterna av danska judar till koncentrationslägren.

 

Duckwitz hade bott i Danmark sedan 1928. Han arbetade på en tysk kaffefirma.

Efter invasionen i april 1940 blev han rekryterad som sjöfartsattaché.

Duckwitz hade tidigare känt sig dragen till nazismen, men vid tiden för invasionen började han vända sig mer emot partiets politik och den terror och det våld de utövade i de ockuperade länderna.

Han tyckte särskilt illa om nazisternas behandling av judarna.

 

Efter att Duckwitz blivit informerad av Werner Best reser han till Sverige. Duckwitz stämmer i hemlighet möte med den svenske statsministern Per-Albin Hansson och informerar honom om situationen i Danmark.

Hansson gick med på att öppna gränserna för de danska judarna om tyskarna gick med på saken. Sverige var ju ett neutral land.

Naturligtvis skulle man inte gå med på det i Tyskland, men Duckwitz visste i alla fall att svenskarna inte skulle bli förvånade när de danska judarna började anlända till Sverige.

 

Den 28 september informeras Best om när deporteringarna ska verkställas.
Återigen berättar han för Duckwitz.

Mellan den 1 och 2 oktober kommer det att ske. Man kan undra varför Best informerar Duckwitz. 
Best vet att Duckwitz är starkt kritisk till nazisternas behandling av judar.

 

Duckwitz går raka vägen till de danska Socialdemokraternas högkvarter och berättar vad som är på gång. Han är rasande.
Det har berättats att Duckwitz var vit i ansiktet av vrede och skam.

Inom 72 timmar skulle tyska fartyg lägga till i Köpenhamns hamn.

 

Socialdemokraterna larmade C. B. Henriques, advokat vid högsta domstolen och ledare för det judiska samfundet i Danmark som först inte ville tro på nyheten.

Det gjorde däremot rabbinen Marcus Melchior, han var övertygad om att Duckwitz information var korrekt.

Dagen därpå, den 29 september, som var dagen före Rosh Hashana, det judiska nyåret, begav sig rabbinen till morgonbönen i synagogan och meddelade församlingen att det inte skulle bli någon gudstjänst i samband med Rosh Hashana.
Han rekommenderade dessutom alla judar att hålla sig hemifrån de närmaste dagarna.

Denna information spreds snabbt, även i ickejudiska kretsar och många ickejudar erbjöd logi i sina hem till vänner och bekanta endast några timmar efter rabbinens varning.



En liten tioårig pojke berättar:


En aften gik vi alle fem, far og mor, Miriam og Kurt og jeg hen til Hellerup station, hvor mor bad om to voksne og tre barn tur og retur til Frede­riksvaerk.
Og så skyndte mor sig at sige, at vi bare skulle på en lille efterårsferie [höstlovsresa], men det var slet ikke sandt, at vi havde efterårsferie, og da manden i billethullet rynkede panden og kiggede hen över sine briller, så blev jeg så flov [jag skämdes] at jeg drejede hovedet bort [vände bort huvudet].

Men jeg hørte, at han sag­de til mor, at hun godt kunne spare på pengene og nøjes med at købe enkeltbilletter, og det syntes jeg var noget underligt noget, og så ønskede han os alle en god rejse. Nu er jeg sikker på, at han havde gaettet [gissat], at vi skulle til Sverige.

 

Pojken som heter Henri berättar om vistelsen i Frede­riksvaerk, och om att några nazister kommer till hotellet där de bor, så att värden rekommenderar dem att byta hotell.

 

Frede­riksvaerk ligger nordväst om Köpenhamn, men det uppstår något problem som gör att de får resa tillbaks och försöka ta sig över via Dragør istället.

 

Den lille pojken tycker att allt är så spännande, ett äventyr, och de skulle resa till Sverige det hade han länge drömt om. Han var upprymd och glad.
En polis kommer till lägenheten där de håller sig gömda och berättar att just nu är det farligt att gå ut, vänta tills måndag eftermiddag klockan fyra, då vilar tyskarna ut efter nattens räd.

 

De kommer så småningom ner till hamnen i Dragør, där de först gömmer sig i en fiskebod, Henri och hans syskon, Kurt och Miriam måste hålla sig gömda under en massa nät. Henri tycker att det luktar äckligt och är arg på pappa som lägger näten över hans ansikte så att han inte kan andas.

 

Efter en lång väntan kommer mannen som skulle ta dem till fiskebåten. Han förklarar för dem att de bara ska gå efter honom och inte vara rädda för de två tyska soldaterna som håller vakt. Tyskarna var bara där för att se sig om, de skulle inte upptäcka någon.

 

Och de möter tyskarna, med järnskodda stövlar, de kommer rakt emot dem, och så tror de att allt hopp är ute, men tyskarna gör helt om och marscherar tillbaks.


Tyskarna går sedan i marschtakt längs kajen tätt följda av nio personer som de "inte lägger märke till".
Det var Henris familj och en familj till. Den lilla flickan i den andra familjen hade fått sömnpiller, så att hon inte skulle skrika och avslöja dem. Pappan bar sin lilla flicka.


När de kom till båten som skulle ta dem med så fortsatte tyskarna bara vidare, som om de inte märkt någonting.


Henris mor ville helst att barnen skulle komma i säkerhet först, vilket tyvärr ledde till att barnen hamnade underst i lastrummet.


Fiskebåtens motor slogs på och de gick ut, men stoppades strax, en man kom ombord, han skulle kontrollera att inga passagerare var med.

Han öppnade luckan till lastutrymmet, stack ner sin hand och sa att här nere var ingen, samt önskade god tur, och välkommen tillbaks till ett fritt Danmark.


Resan var inte så lång, så det hade kanske inte spelat så stor roll att barnen låg underst, men den var desto stormigare, och alla blev sjösjuka och började spy...
Värst blev det då för barnen, som låg underst.

En av de vuxna ville gå upp och kräkas, men då kom ett tyskt flygplan och han måste ner igen.





image214
Flykten över sundet. Foto: Öresundstid



 

I Limhamn blev de vänligt mottagna av den svenska polisen, och alla fick kaffe, även lille Henri.

Sen fick de åka polisbuss in till Malmö och Henri minns att hans familj och den andra familjen stank förfärligt av gammal fisk och färska spyor.

 

De blev först inkvarterade på en skola, sedan bodde de hos en familj på landet och Henri gick i skola i Lund. De danska judarna hade fått upprätta skolor för sina barn, där undervisningen hölls på danska.

   

Av Danmarks ca 7700 judar hamnade endast 472 i Gestapos händer (siffrorna varierar i olika källor).




 

image208
Transportvägen till Teresienstadt. Bild Öresundstid.



De som inte hann fly skickades via båtar och boskapsvagnar till Theresienstadt, det koncentrationsläger som ansågs "bäst" - mest humanitärt. Där hade judarna bland annat en egen orkester.


Cirka 60 danska judar dog i lägret.


En av dem som sändes dit var Henris farmor.
Henne hade Gestapo fått tag på.
Hon var en av de som dog.

Henris far kunde aldrig förlåta sig själv för att han inte lyckats rädda sin mor. Och han hatade tyskarna i resten av sitt liv.

 

Att endast 60 personer av 7700 danskar av judisk börd dog, är till stor del Georg Ferdinand Duckwitz förtjänst.



image209
Georg Duckwitz,
foto från Wikipedia

 

Georg Ferdinand Duckwitz föddes i Bremen den 29 september 1904 och gick bort den 16 februari 1973.


Hade jag vetat då, som barn, vad jag vet nu, som vuxen, så hade jag skrivit ett brev till honom och tackat honom för mitt liv.


Henri - det är min far.


Källor:
Eric Silver; Hjältar i det tysta, 1992
Peter Englunds recension av Hjältar i det tysta
Köpenhamns Frihedsmuseum
Danmarks historia på Internet Öresundstid
Wikipedia om Georg Ferdinand Duckwitz
Wikipedia om Danmark under andra världskriget
Wikipedia om Marcus Melchior
Judiska museet

Min far, Henri




Det finns en bok jag inte läst:
Svante Lundgren: I hjältens tid : berättelser om mod och civilkurage under förintelsen
Jag vet inte om den är bra, men jag är nyfiken på den.




Bilderna är från Frihedsmuseet och Öresundstid.


"Stympa inte våra flickor"

image202
 Salma, en av kvinnorna i Dawadia. Foto: Mia Gröndahl



Titeln har jag lånat från ETC:s reportage om kvinnorna i Dawadia, de som protesterar mot kvinnlig omskärelse. Artikeln är skriven av Mia Gröndahl som bor halva året i Egypten. Hon har en egen blogg, en Kairoblogg som är mycket läsvärd.

Artikeln gjorde mig förtvivlad och glad på samma gång.

Förtvivlad för att jag visste inte att det pågick i så stor omfattning fortfarande. Och absolut inte i Egypten.

Glad för att en grupp kvinnor börjat protestera.

Jag undrade om det fanns något sätt som vi i omvärlden kunde visa vårt stöd på. och fick en adress:

Hej Lena!

Du kan nå tjejerna i Dawadia genom den egyptiska frivilligorganisationen Better Life Association. Den bedriver ett aktivt arbete till stöd för kampen mot könsstympningen. Om du och andra tar kontakt, är det något som kommer att betyda mycket.
http://www.blacd.org/
e-post: blacd@link.net
Varma hälsningar från Österlen,
Mia



Det ska jag göra.



ETC:s artikel

Mia Gröndahls Kairoblogg

Vårdguiden om omskärelse

In Hate We Trust

image193
Våldtäkten Foto: Elisabeth Ohlson Wallin


I morgon fredag den 6 april öppnar Kulturen i Lund en ny utställning: In Hate We Trust, foton av Elisabeth Ohlson Wallin. Utställningen pågår till den 13 maj.

Den handlar om hatbrott mot homo- bi- och transpersoner.

Elisabeth Ohlson Wallin har utgått från verkliga misshandelsfall, mord och trakasserier.

Fotografierna har ett starkt innehåll och små barn rekommenderas inte att se utställningen, större barn (6-12 år) endast i målsmans sällskap.

 

Hennes foton är vackra som målningar, som barockmålningar och som 1800-talets realism. Och innehållet är denna gång lika otäckt som många av de verk vi ser på de stora konstmuseerna för äldre konst runt om i världen.

 

Klockan 14 invigs utställningen av Elisabeth Ohlson Wallin och Gudrun Schyman.

Sydsvenskan skriver att invigningen kommer att ske med säkerhetsvakter och polisbeskydd, eftersom Kulturens chef Margareta Alin fick ett hotbrev från en privatperson när utställningen premiärvisades i Norrköping.


 

Utställningen om hatbrott utsätts för hatbrott.


   

I Italien finns det en fascist som på fullt allvar föreslagit att homosexuella ska avrättas.
Han har föreslagit både napalm och garrottering som avrättningsmetoder.
Det låter som ett dåligt första aprilskämt.

Om vi hade att göra med en ensam galning hade man kunnat rycka på axlarna åt det, men mannen är Lombardiets minister för Ungdom, Sport och Turism. Han tillhör det neofascistiska partiet Alleanza Nazional.
Pier Gianni Prosperini är hans namn och han är tyvärr inte ensam om den åsikten.


Ur tidningen QX artikel på nätet angående verket Våldtäkten

I Italien har man under sommaren upplevt en ökning av brottsvågen mot homosexuella, berättar Elisabeth Ohlson-Wallin. Det är ett av de mer uppmärksammade fallen hon ville beskriva i denna bild, när italiensk polis kom för att avbryta fotograferingen.
- I somras våldtogs en lesbisk kvinna utanför ett gaydiskotek, berättar hon. "Nu är det din tur, jävla flata" sa fascisterna som våldtog henne.

Ohlson-Wallin berättar att i den efterföljande debatten uttalade sig en kardinal och sa att man får räkna med detta om man är öppen som homosexuell.
Det känns som en triumf att komma hem med den här bilden, säger Ohlson-Wallin. Det var på håret att jag höll på att bli arresterad.

Under fotograferingen uppmärksammade en dam att man tog bilder där de avbildade kardinalerna hade stånd. Med blåljus anlände polisen och gick igenom Elisabeth Ohlson-Wallins dator och alla hennes bilder.

Kåldolmar och kelimer

Jag är så glad att jag är svensk är en mening utan innehåll.

För då måste vi definiera svensk:

Jag är svensk för att jag är född i Sverige.
Är Mustafa svensk? Han är också född i Sverige.

Du är svensk för du har svenska föräldrar - ja - men jag är född i Kina - av mina kinesiska föräldrar. 

Han är svensk för hans biologiska föräldrar är födda i Sverige - ja - men själv är han född i Spanien - där han bott i större delen av sitt liv - med svenskt pass. 


Okej - vi lämnar svenskarna.

Vi är i alla fall glada att vi kan fira en gemensam nationaldag den 6 juni. 
Och hur många vet varför vi firar nationaldag den 6 juni?

Vi firar den 6 juni därför att Gustav Vasa blev vald till svensk kung på riksdagen i Strängnäs den dagen. 

image185


Men vänta nu? Svensk kung - vilket år?

1523 

Men då upplöstes Kalmarunionen och Skåne tillhörde Danmark - så Gustav Vasa har aldrig krönts som konung över Skåne.

Inte heller över Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen eller Lappland. Dessa landskap lydde inte under svensk lag. 

Däremot var Finland svenskt då.
Firar ni 6 juni som er nationaldag i Finland? 


Att harva om vad och vem som egentligen är svensk kan te sig ganska meningslöst.

Sverigedemokrater vill mota ut invandrare, men hyllar samtidigt kungahuset - där inte en svensk kotte kunnat skymtas sedan generalen Jean Baptiste Bernadotte som vuxen adopterades av svenska kungahuset och blev kung i Sverige och Norge år 1818.

Sanningen att säga har det inte flutit mycket svenskt blod i de kungliga ådrorna sedan den siste vasen* lämnade tronen. 

Nej - det som är intressant är hur vi inspireras av varandra - hur olika kulturer berikar varandra.

Hur byn inspirerar staden, den unge inspirerar den gamle, systern sin bror, hur svenskarna inspirerades i Turkiet och tog med sig receptet på vinbladsdolmar - och hemma i Sverige ersatte vinbladen med vad de hade hemma: kålblad - voilá: den svenska kåldolmen med lingonsylt var född.


image186
Bilden är härifrån - där också ett recept på kåldolmar kan fås.


Äts numera med potatis (denna utlänning hade nått skandinavisk mark vid tiden för Karl XII:s kalabaliker - odlades i botaniska trädgården i Uppsala - men var inte populär som maträtt i de svenska hemmen - introducerades först 1724 på allvar av Jonas Alströmer i Sverige - men svenskarna var länge misstänksamma). 


image187
Turkiska vinbladsdolmar. Bilden kommer härifrån - där man kan få fina recept på olika dolmar.


Dolma betyder för övrigt fodral. Som fodral går även paprika att användas.
Men en kalemdolma ska inte ätas - det är ett pennfodral.



Något som jag länge tänkt på - men inte riktigt satt mig in i är hantverksinspirationer.
Att frakta tyger, kläder, kuddar, mattor och gardiner över haven är lätt och dessa textilier har alltid varit populära exportvaror.

Nog har hantverkarna i de importerande länderna låtit sig inspireras av de exotiska föremål som lossades runt om i våra hamnar? 
Jag njuter varje sommar i Julius Kronbergs ateljé av de två asymmetriska gardinerna i kelim. Många besökare - särskilt äldre kvinnor frågar om de verkligen är turkiska/kurdiska - de ser så svenska ut.
Och ja, de ser faktiskt ut som röllakan. 

Jag ska kort reda ut begreppen röllakan och kelim:



Röllakan kommer från det fornsvenska ryglakn, som i sin tur härstammar från det tyska ruggelakan - vilket betyder ryggkläde - det vill säga: det som sattes upp på väggen vid den väggfasta sittbänken till exempel. Detta kläde - detta lakan, hängde då bakom den sittandes rygg.

Röllakan är en speciell vävteknik - där skarvarna är tydliga. Färgerna brukar inte gå in i varandra.

På liknande sätt vävs kelim. Där finns dessutom små slitsar i väven - mellan färgområdena.

Skillnaden är att en kelim ser likadan ut från båda håll - det finns ingen tydlig framsida och baksida - medan röllakan har fram och bak klart definierad.
Kelim vävs ofta av kvinnor i kurdistan. Vävens mönster berättar en historia.

Kelim vävs dessutom ibland på en smal vävstol i två asymmetriska längder, som sedan sys ihop - för att få ett bredare tyg. Här är några exempel på kelim och röllakan:


image180
Kudde med kelimväv

image181
Röllakansväv för kudde


Till vänster nedan en kelmimatta och till höger en röllakansmatta:

image182image183



























Och som bonus:

Ett par kelimljus


image184
Dessa finns här att köpa.



För den som vill läsa mer om kelimvävar kan jag rekommendera Etnografiska museets bok "Kelim - symbolfyllda vävnader från Kurdistan". För övrigt den enda bok jag hittar just nu om kelim. Finns inte att köpa på nätboklådorna, men på museet för 40:-.
En bok om röllakan kunde jag inte finna.



Tack och lov för influenserna.

Tack och lov att vi inte bliver vid vår läst och låter nationalismen bli en hämsko, en grund för inavel.

Tack och lov för kelim, röllakan och kåldolmar samt alla andra influenser som ligger och skvalpar som vågor mellan nationer och kulturer, låt influenserna befrukta konsten, kulturen och kärleken.





Sydsvenskans diskussion om Nationaldagen

* Vase - medlem i familjen Vasa

Isbjörnen Knuts blog

Tyvärr är min tyska inte vad den borde vara.

I alla fall inte vad den borde vara om jag vill läsa Knuts blog. Och det skulle jag vilja.

image143
Här är isbjörnen Knut - "Knut, das Eisbärbaby" och hans pappa.
Knut skriver en blog som kan läsas här av alla germaner och andra tysktalande.

Fast det finns en del med lite spanska och engelska också.

Hela tyska folket protesterade när Knut hotades av avlivning.

Det är bra. 
Vi behöver öva oss på små söta djurungar, för att förstå att även andra människor har ett existensberättigande.
Inte heller människor ska avlivas.
En dag kanske tyska folket protesterar mot krig, tortyr och dödsstraff.

Och kanske kan folk från andra länder åka till Tyskland och lära sig ett och annat.
Eller kan Knut, överlevaren berätta om räddningen från dödsstraffet i sin blog.

Knut kan kanske turnera i länder som fortfarande tillämpar dödsstraff....

Billie Holiday - Strange Fruit


Rasism - finns det?

Photobucket - Video and Image Hosting
 

När jag var liten var rasismen fortfarande lag i många länder. I de amerikanska Sydstaterna fanns det fortfarande bänkar för "whites only" och dricksfontäner för svarta respektive vita.

Claudette Colvin och Rosa Parks (se mina tidigare artiklar) hade några år tidigare blivit arresterade för att de vägrat resa sig för vita busspassagerare - vilket ledde till den stora bussbojkotten - "walk for freedom".

Pastorn Martin Luther King hade engagerat sig i bojkotten - 1964 fick han Nobels fredspris och de rasistiska lagarna i Sydstaterna upphävdes - en efter en. 
Rasismen upprätthölls sedan av frivilliga krafter.

I Sydafrika hade inget hänt. Apartheid var norm.


 

Rasismen i Sverige var mer naiv. Vi sa negerbollar och negerkyssar. I skolan spelade man nigger - inte visste vi att det låg någon rasism i det uttrycket. Tänkte inte ens på att det skulle betyda något. Vi hoppade twist också - utan att veta vad det betydde.

Egentligen tycker jag inte att ordet negerboll är så rasistiskt nu heller. Det är ju knappast vad man kallar en delikatess som skapar rasism - det är väl hur man värderar sina medmänniskor?

 

En dotter till en väninna berättade om hur de gjorde i skolan när ordet negerboll skulle bort. Deras fröken sa att det var fult att säga negerboll - och att de hädanefter skulle säga "invandrarbollar". Fröken skämtade inte.

 

En bok min mamma brukade läsa när jag var liten hette "Jorden runt på 8 da'r" den var skriven av Ruth Holmes och illustrerad av Einar Nerman, tryckt 1930.

Den handlade om Pelle och Lisa som bygger en flygmaskin av en barnvagn, en gräsklippningsmaskin och en burk Karlssons Klister. Med sig har de hunden Topsy och katten Rosa.

De träffar eskimåer på Grönland, rödskinn med fjäderskrud i Kanada, reser via Honolulu, Japan och Indien, sedan kommer de till Afrika. Inte till ett afrikanskt land - utan till: Afrika.


 
Photobucket - Video and Image Hosting

Ur boken:

 

Från en afrikaby kom små svartingar ut,

kunde knappast av glädje stå still,

men Topsy han kom på en negertant som

bara artigt sa: Hur står det till?


 

Och vårt fallskärmssällskap fick kokosmjölk,

krokodilstek och flodhästkotlett

och lärde med glans härma värdfolkets dans

mitt i solen som gassade hett.


 

Jag tyckte det var så spännande när min mamma läste om olika länder. Men faktum var att hon hoppade över mycket av texten - och det förstår jag nu när jag läser den - uselt och stapplande är det skrivet. Men bilderna är fina, typiska Nerman-bilder.

Fast rasistiska. Men det visste jag inte då och inte är den som Sydstatsrasismen och apartheidrasismen - som var ond och isärhållande - som om de färgade var paria - men kolonialistiskt rasistisk - myten om den lycklige vilden finns här - liksom i många andra barnböcker som trycktes fram till i slutet av 60-talet - början av 70-talet.


Photobucket - Video and Image Hosting

Den klassiska boken i genren är "Lille svarte Sambo", skriven och illustrerad av Helen Bannerman. Den är inte bara är rasistisk - utan även dåligt skriven och bilderna är fula. En fråga som jag länge ställde mig: Var bor lille svarte Sambo och hans familj? Inte är det i Afrika i alla fall - eftersom han råkar ut för vilda tigrar. De hör hemma i Indien - eller på zoo.

 

Nu först har jag fått lära mig historien om historien. Jag googlade nämligen. Helen Bannerman (1862-1946) var en skotsk kvinna som fått kämpa för att få sin universitetsexamen. Hon bodde som vuxen i Indien. Hennes böcker handlade ofta om barn i södra Indien, och om tamilska barn. De brukade ofta framställas som intelligenta och böckerna anses inte direkt som rasistiska.



Photobucket - Video and Image Hosting

"Little black Sambo" skrevs 1899 och har av senare tider ansetts som mycket rasistisk - en politiskt korrekt version av boken har getts ut - på engelska: "The Story of Little Babaji". Vet inte om den givits ut på svenska.

 

1965 gav KF:s Bokförlag ut "Fredrik med bilen" av Egon Mathiesen. En liten pojke ska ge sig ut med sin bil och leta efter svartingarnas land. Storyn påminner lite om "Jorden runt på 8 da'r" - pojken kommer till Grönland, Kina, Söderhavet, en öken med arab-barn och röda barn (indianer) i Amerika - tills han slutligen når svartingarnas land.



Photobucket - Video and Image Hosting 


Denna bok ska på något sätt få oss i Sverige att förstå att det finns barn i olika kulörer - så att vi inte blir rasistiska - men den motverkar helt och hållet sitt syfte och är oerhört rasistisk.

 

Under 60-talet växte sig Black Power rörelsen stark - många svenskar engagerade sig - min mamma också - till en början - men de var så oerhört sexistiska att hon hade svårt att aktivt engagera sig.

Det var också svårt att som tillhörande "fienden - de vita" stöda "de förtryckta - svarta". Många behjärtansvärda artiklar och böcker skrevs i ämnet. Ofta med gott syfte - men ändå med ett "von oben perspektiv".


 
Photobucket - Video and Image Hosting 

En bok som jag har, heter "Negerproblemet i USA", skriven 1957 av Björn Ahlander.



Som om det vore negrerna som var problemet. Man pratade också om "negerfrågan". Men var det inte en vitingfråga? Känner igen detta i dagens debatter. Kvinnofrågan. Vaddå kvinnofrågan? Det är väl ingen kvinnofråga att kvinnor har lägre löner än män t.ex.? Det är väl snarare en samhällsfråga. 

Man skulle kunna tro, att nu när det gått så många år, och vi har tillgång till både tidningar, TV, Internet och många människor reser kors och tvärs i världen - att rasismen i stort var utrotad. I alla fall i denna upplysta del av världen. Ingen använder väl ordet neger som ett skällsord? Ingen vuxen människa skulle väl på fullt allvar kalla skitgöra för negerjobb - för alla rasister har väl dött ut - en och annan 100-årig fossil kanske går att uppbåda -? men unga människor i dag är så kloka, eller?

Eller är det bara i min bekantskapskrets som rasistiska åsikter är något lika främmande som skampålar och häxbränning.

Finns det rasister i Sverige - och då menar jag inte bara udda original med vaddtottar i öronen som sover med alla kläder på för att vara beredda om kriget kommer?


Ja - och det är inte bara udda original - eller hundraåriga fossiler. Unga grabbar på lastbilsförarutbildningen i Västerås (t.ex.) sitter vid fikarasterna och klagar på negrerna som tar sig till Sverige för att utbilda sig till busschaufförer och sedan åker hem med sitt fina förarbevis till "Afrika" för att köra buss.

 

Som om man måste åka till Sverige för det?


 

Photobucket - Video and Image Hosting

Pionjärer, Rosa Parks och Claudette Colvin

På bussen

Den 1 december 1955 satt Rosa Parks, 42 år, på en buss, på väg hem. Hon var trött, hade arbetat hela dagen som assistent åt en skräddare. Rosa Parks hade inte suttit på hela dagen, hon hade ont i fötterna.

Eftersom Rosa Parks var färgad var hennes plats den bakre halvan av bussen. Där satt hon utmattad av dagens arbete, när plötsligt chauffören säger åt henne att resa sig. Den främre halvan av bussen, den för vita hade fyllts på. Det fanns inte längre sittplatser där, därför skulle de svartas främsta rad utrymmas och ges plats åt vita passagerare.

Hennes medpassagerare flyttade sig lydigt, men hon satt kvar. Hon orkade inte resa sig.

Rosa Parks tyckte att hon också hade rätt till en sittplats, hon hade betalt fullt biljettpris och arbetat i hela sitt liv åt de vita, hade inte hon rätt att få vila sina värkande fötter?

Chauffören kallade på polis. De flesta svarta lämnade bussen, de var rädda för vad som skulle kunna hända. Rosa Parks satt kvar, hon var trött på segregeringen, på förtrycket och på att alltid behandlas som en andra klassens medborgare.

  


Claudette Colvin
Nio månader innan Rosa Parks hade vägrat att resa sig för en vit passagerare hade Claudette Colvin vägrat.

 

Hon hade kunnat bli en ikon - en idol - eller en förebild för de svarta i deras kamp om lika rättigheter, men Claudette blev gravid med en äldre man, utan att vara gift, och hon vara bara 15 år gammal. Och det var en sån stor skandal då att hon inte passade som förebild ansåg man.

 

Rosa Parks - som var en god vän i familjen - tyckte ändå att Claudette Colvin hade varit modig. Kanske inspirerades hon av Claudettes mod? Själv beskriver sig Claudette Colvin inte som en särskilt modig människa.

"Jag var livrädd" säger hon. "Jag grät och sa att jag också betalt min bussbiljett och att jag också var amerikansk medborgare och hade rättigheter, men polisen bara slog och sparkade mig. Jag var så chockad över att de kunde vara så dumma."

   

Dessa kvinnors handlingar blev början till den aktiva kamp för färgade människors rättigheter i USA. En lång bojkott mot bussbolagen inleddes. Detta blev märkbart - eftersom de flesta passagerare var färgade - bussarna gick nästan tomma.

 I november 1956 beslöt den amerikanska högsta domstolen att segregation på bussar stred mot grundlagen. 

Rosa Parks arbetade en tid tillsammans med Martin Luther King, som också kämpade för de svartas rättigheter i USA. Men hon bröt så småningom med honom - hade andra idéer om hur kampen skulle föras.

 

Rosa Parks - äldre
Rosa Parks (1913-2005) sista år var tragiska. Hon överfölls och rånades i sitt eget hem.

Hade svårt att som pensionär försörja sig - men fick bo gratis i en av kyrkans lägenheter.


Claudette Colvin är fortfarande i livet (föddes 1935) och säger att hon inte är bitter för att det blev Rosa Parks och inte hon som fick bli ikonen för de svartas kamp - men att man gott kunde nämna att det även var fyra andra kvinnors kamp som ledde till att de färgade i USA har fått det drägligare. 

Och nu borde jag ju nämna dessa fyra - men jag har ännu inte i någon artikel hittat något namn. 

Kanske någon kan hjälpa mig?


Stendöd

Lyssnade på P1:s Kaliber om stenarbetare i Kina.

Men Kina!
Det ligger ju så långt bort.
Vad bryr vi oss om Kina?

Jag bryr mig om Kina.

Hammarby sjöstad,
som ska bli en ekologiskt hållbar oas i storstaden,
har beställt granit från Kina.
Är det ekologiskt hållbart?
Att frakta granit från andra sidan jorden,
till ett land som ligger på ett urberg av granit?

Är det därför jag är så upprörd?
Delvis.

Vi importerar inte bara granit.
Och billiga smycken.
Och kläder.

Vi exporterar något.
Stendammslungan.
Stendammslungan var förr vanligt i Sverige.

Men inte längre.
Arbetsmiljölagen ser till att svenska arbetare får det skydd som krävs.
Bullerskydd och ansiktsmask.

Stendammslungan
 - som för inte så länge sedan tog livet av svenskar som arbetade med sten -
har vi exporterat till Kina.

Kineserna omfattas inte av den svenska lagstiftningen.
Och någon egen arbetsmiljölag har de inte.

Men de får gärna köpa egna bullerskydd och ansiktsmasker,
om de har råd.


Stendammslunga är ett resultat av fint damm,
som samlats i lungorna och äter sig in i vävnaderna,
så att kroppen till slut inte kan ta upp syre.

Man kvävs sakta till döds.


Stendamm
Foto: Ola Wong, Sveriges Radio



Men Hammarby sjöstad  är inte ensamma i Sverige
Kinesisk granit ligger
på Raul Wallenbergs torg i Stockholm
vid Turning Torso i Malmö
på Sundstorget i Helsingborg (H99)

och är planerat till ett nybygge vid Götaplatsen i Göteborg
samt till ombyggnaden av torget utanför Utrikesdepartementet i Stockholm


När vi trampar på vår svenska mark:
tänk på dem som gett sitt liv för Sverige - i fredstid!


Länk till Kalibers hemsida:
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1316&artikel=845898